Om Saab ska överleva måste man få pengar. Snabbt. Får inte leverantörerna besked inom några dagar kan startsträckan att börja Saabs produktion bli oöverstigligt lång.

I torsdags stod Saabs fabrik tom och öde och väntade på pengar. Regeringen sade först ja till lösningen att kortsiktigt injicera 270 miljoner kronor. Och sent på torsdagen kom Europeiska investeringsbankens, EIB:s, vicechef Eva Srejber med ett helt nytt beskt besked till Saab: Säg upp EIB-lånet på 2 miljarder kronor inom tre månader – annars uteblir påfyllningen av kassan.

Saab har alltså kassakris. Och hade en plan. EIB-lånet är minutiöst bundet i olika utvecklingsprojekt och därför ville man sänka det från 400 miljoner euro till 280 miljoner. Allt för att få loss pengar för att betala leveran- törer. Genom sänkningen får man loss sina fabrikslokaler som säkerhet, kan sälja dessa till Vladimir Antonov som i en första injektion kan ge Saab 270 mil- joner kronor. Pengarna kan överföras i princip omedelbart.

Det kan nästan liknas vid ett moment 22. Visserligen vill Victor Muller bli av med EIB- lånet, men problemet blir den mycket snäva tidsramen. Därför får EIB:s beslut konsekvenser.

1För det första påverkar det förtroendet hos leverantörerna. Saab måste, nu i veckan, övertyga alla över 800 leverantörer att man kommer att överleva långsiktigt. Det blir svårt om man samtidigt måste sitta och förhandla gigantiska lånelösningar som kan äventyra hela bolaget. Och Saab måste framförallt övertyga stora internationella drakar som Lear, Bosch och Valeo som inte är beroende av Saab.

2För det andra måste Saab alltså refinansiera EIB-lånet med upp mot 2 miljarder kronor på annat håll. Tiden är knapp och om utgången har starkt att göra med om Vladimir Antonov får komma in som ägare. Han har då lovat att lägga in en halv miljard kronor.

3 För det tredje räcker det inte även om Antonov går in med sina pengar. Saab måste långsiktigt få in mer pengar om man både ska kunna hålla farten i utveckling av nya modeller och lanseringen av nya 9-5 kombi och suven 9-4X (vilket man hittills gjort) – och kunna betala leverantörer. Victor Muller förhandlar med kinesiska bilbolag. Det kan bli en utväg, men tiden är knapp.

En stor fråga är varför EIB ställer så hårda krav. Kanske tror de inte längre på Saab. Kanske vill de inte ha in Vladimir Antonov. Den ryske bankiren skrev på sitt twitterkonto natten mot måndag något som kan uppfattas som att ”banken” påstått att han är kriminell. Allt är som sagt märkligt rörigt.

En avgörande fråga är huruvida Antonov tillåts komma in som ägare. Om han nekas och bestämmer sig för att gå ur som långivare i Saab – då faller hela korthuset. Hela proceduren under påskhelgen blev oerhört märklig. Regeringen godkände först Saabs upplägg, sedan satte EIB en käpp i hjulet – och enligt källor till SvD Näringsliv skedde det sedan regeringsrepresentanter suttit i möte med EIB.

Nu måste EIB ut på banan och berätta om sina motiv. Det blir ohållbart annars.

Saabfrågan utvecklade sig också till ett ovärdigt ”blame game”, en het potatis som kastades mellan de ansvariga. Riksgälden och regeringen uppgav att de var klara och kastade potatisen till EIB – som var klar på torsdagen och kastade den vidare till GM (som genom preferensaktier på 326 miljoner dollar i Saab har ett ord med i laget). Men GM uppges redan ha svarat. Denna bisarra lek måste få ett slut. Nu måste de ansvariga prata klartext: vad är det som händer – egentligen? Den konspiratoriskt lagde kan redan se det som att om Saab skulle gå omkull av detta, så kan regeringen skylla på EIB långt nere i Luxemburg.

Men låt oss inte heller glömma att Jan Åke Jonsson och Victor Muller inte kan hävda att någon annan är ansvarig för att de missbedömt tiden för att starta produktion och säljorganisation och få förtroende. Allt det som gjort att Saab har bränt mer pengar än tänkt och hamnat i sin kassakris.