För en gångs skull står det jublande människor framför det grekiska parlamentet på Syntagma-torget. De blåvita flaggorna vajar fram och tillbaka, och om och om igen skanderas ”Vi ska slå Tyskland och Merkel”. Grekland har precis blivit klart för kvartsfinalen i fotbolls-EM efter 1–0 mot Ryssland – och vilka väntar där om inte Tyskland. Samma Tyskland som för många greker blivit ett rött skynke genom de senaste årens ekonomiska kris.

– Äntligen kan vi få visa tyskarna att även om de har pengar, har vi det bästa laget, skriker en ung kvinna sig hes in i brittiska tidningen The Telegraphs tv-kamera.

Hon sätter med några få ord fingret på det många greker känner: Det här är så mycket mer än en kvartsfinal.

Men den verkliga matchen utspelar sig utanför fotbollsstadion. Där heter spelarna inte Podolski, Schweinsteiger och Karagounis, utan Merkel, Tsipras och Samaras.

Det har varit en tuff tid för grekisk-tyska förbindelser. Förbundskansler Angela Merkel som hårdnackat försvarat de tyska kraven på grekiska reformer med neddragningar och utförsäljning av statliga bolag, har utmålats som något av djävulen själv i Grekland. Hennes porträtt har vandaliserats och burits omkring på plakat i demonstrationer, tyska flaggor har bränts, och en tidning gjorde till och med ett fotomontage där den tyska förbundskanslern hade på sig en nazi-uniform med hakkors på armen.

Tyskarna har å andra sidan ojat sig över lata greker, som varken har arbetslust eller skattemoral, och som gott kunde sälja av Akropolis eller en och annan turistö, i stället för att begära tyska skattepengar för att ta sig ur sin självförvållade röra. Den tyske utrikesministern Guido Westerwelle, som står stadigt bredvid Merkel på plan, sade i en intervju efter det grekiska valet det många av hans landsmän tänker: Tyskland har visat stor solidaritet med grekerna, inte minst eftersom man hjälpt dem med runt 40 miljarder euro i krisstöd.

– Då får man gärna säga tack, sade Westerwelle.

Mot Angela Merkel står den radikala vänsterkoalitionen Syrizas partiledare Alexis Tsipras, trots att han nu leder oppositionen i parlamentet. Tsipras utmanade Merkel offentligt när han i valrörelsen riktade sig direkt mot Berlin och sade att han betraktade den grekiska statsskulden som olaglig. Han hade inte några som helst planer på att hålla sig till stödlånens reformplaner om Syriza kom till makten. Vänsterledaren reste till och med till Berlin för att hålla en presskonferens och verkligen säkerställa att tyskarna nåddes av hans budskap.

Det gjorde de. Men reaktionen blev nog inte riktigt som den karismatiske Tsipras tänkt sig. Vårens alla anti-tyska demonstrationer i Aten ledde framför allt till ändrade semesterplaner. Invånarna i Hamburg, München och Leipzig beslutade sig i stora skaror för att inte åka till den grekiska övärlden i sommar. Turistchefen på resebyrån Thomas Cook, Michael Tenzer, sade för några veckor sedan enligt tidningen der Spiegel att de tyska Greklandsbokningarna har fallit med 30 procent mot i fjol.

Trots alla blåvita flaggor i Aten, och den grekiska EM-segern 2004, är Tyskland ändå storfavorit i matchen i morgon kväll. Det troligaste är att engelsmannen Gary Lineker får rätt med sitt klassiska citat om att fotboll är 22 män som springer efter en boll, och på slutet vinner Tyskland.

Troligen gäller det även politikernas match.

Till sist måste jag dela med mig av den tyske finansministern Schäubles variant på Linekers ordspråk: Politik är när alla pratar i munnen på varandra, och till slut vinner Merkel.

Frågan är om det verkligen är en vinst om grekerna känner sig slagna av Tyskland. Kanske det vore bättre för eurosamarbetet om det var Grekland som gick vidare till EM:s semifinal.

LÄS MER: Se ländernas ekonomiska uppställningar.