På kvällen den 14 december 2006 ringlar sig ett fackeltåg genom centrala Stockholm. Målet är riksdagshuset, där regeringens omfattande förändringar av a-kassan ska röstas igenom. Fackeltåget är kulmen på den landsomfattande protest som LO har arrangerat.

Tidigare på dagen baxar LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin fram en pirra lastad med tunga kartonger till Rosenbad. Hon är rasande och hytter med fingret åt arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som klivit ut för att ta emot. I kartongerna vilar 240000 namnunderskrifter med krav på att förslaget ska stoppas.

– Försök inte ta strid mot världens starkaste fackföreningsrörelse, varnar Wanja Lundby-Wedin.

Striden om omläggningen av a-kassan överskuggar allt under alliansens första höst. Regeringen står fast. A-kassan stöps om från den 1 januari 2007 med lägre ersättning, högre avgifter och hårdare villkor för att kvala in till försäkringen.

Samtidigt införs det första steget av jobbskatteavdraget. Grundlinjerna för den nya jobbpolitiken dras upp.


1 ARBETSLINJEN

Jobbskatteavdraget, a-kassan och sjukförsäkringen. Det är tre byggstenar i arbetslinjen och de sakfrågor där alliansens politik har inneburit de största förändringarna, anser Lars Calmfors.

Han är professor i internationell ekonomi och var fram till i somras ordförande för Finanspolitiska rådet med uppdrag att utvärdera regeringens politik.

– Det har blivit en stor skillnad mellan att jobba och att inte jobba. Drivkrafterna mot en ökad sysselsättning har blivit starkare. Priset för det är ett sämre försäkringsskydd, säger han.

Tesen bakom den nya politiken är att om fler söker jobb, kommer sysselsättningen på sikt att öka. Men effekterna så här långt är svåra att avläsa, konstaterar Lars Calmfors.

– Det är oerhört svårt att säga, eftersom vi först hade en djup recession och nu är vi på väg mot en ny konjunkturnedgång.

Anders Forslund är forskare och biträdande chef vid IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Han betonar att forskningen ännu inte ger några säkra svar på effekterna av politiken.

– Men jämför man med 1990-talskrisen finns det en slående skillnad. Uppgången i arbetslösheten är i stort sett jämförbar med i dag. Många som blev av med jobbet då lämnade också helt arbetskraften. Den här gången har arbetskraftsdeltagandet hållits uppe eller till och med ökat. Två uppenbara kandidater som förklaring är jobbskatteavdraget och a-kassan. Men det finns inga ordentliga utvärderingar av det än, säger han.


2 JOBBLÄGET

Regeringens främsta mål är att föra Sverige mot full sysselsättning, slår finansminister Anders Borg fast ännu en gång i höstbudgeten. Det är samma mål som de tidigare S-regeringarna haft. Men nu är det inte siffersatt utan definieras som att alla som kan arbeta också ska arbeta.

En jämförelse mellan augusti 2006 och augusti 2011 visar att antalet sysselsatta nu är 195 000 fler än då, ett jobblyft som Anders Borg ofta lyfter fram.

Men andelen av befolkningen som jobbar har inte ökat. Sysselsättningsgraden har sjunkit några tiondelar jämfört med augusti 2006. Befolkningen har ökat mer än jobben.

– Det är begripligt att politiker lyfter fram antalet sysselsatta, det ger ju en mer fördelaktig bild. Men det är sysselsättningsgraden som är det viktiga, säger professor Lars Calmfors.

Arbetslösheten ligger i stort sett på samma nivå som i augusti 2006. De långtidsarbetslösa är fler. Finanskrisen stökar till jämförelsen, men kritikerna får en chans.

– Alliansen har inte lyckats med sina viktigaste löften, att öka sysselsättningsgraden och minska det så kallade utanförskapet. Om det inte hade varit kris i Europa skulle regeringen ha behövt uppfinna en, säger LO:s chefsekonom Ola Pettersson.


3 ARBETSMARKNADEN

Politiken har styrts om. Aktivt jobbsökande ska vara prio ett, med motiveringen att de flesta som blir arbetslösa får jobb inom ett halvår. Insatserna som kostar pengar riktas mot de långtidsarbetslösa, som finns i Jobb- och utvecklingsgarantin och Ungdomsgarantin.

En rad gamla åtgärder har skrotats och nya tillkommit, som nystartsjobb och instegsjobb. Ett helt nytt fenomen är miljardsatsningen på privata aktörer, både jobbcoacher och anordnare inom fas 3, det sista steget i jobbgarantin.


Inriktningen på jobbsökande är ny, konstaterar Anders Forslund på IFAU. Men i grunden ser han stora likheter med den tidigare arbetsmarknadspolitiken.

– Det nya handlar mer om gradskillnader, säger han.

En helt ny skapelse är Fas 3, som fått hård kritik för att erbjuda förvaring snarare än meningsfull sysselsättning. I våras krävde riksdagen stopp för fortsatta anvisningar till Fas 3. Regeringen svarar med att öka inslaget av stöd och utbildning. Fler arbetsförmedlare ska också öka kvaliteten i alla faser av jobbgarantin.


4 ARBETSLÖSHETEN

Sverige går mot en ny lågkonjunktur med en redan hög arbetslöshet. Regeringen räknar i höstbudgeten med att antalet långtidsarbetslösa kommer att öka de närmaste åren. Därmed växer kravet på åtgärder som biter. Tunga påtryckare kräver lägre ingångslöner, andra vill se satsningar som rustar de arbetslösa för jobben.

Allt fler arbetslösa har kort utbildning. Det gäller både ungdomar, tidigare sjukskrivna och nyanlända invandrare.

– Över 100 000 av de som är inskrivna hos oss saknar gymnasiekompetens. Det är en tredjedel av arbetslösheten, påpekar Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors, som vill se en ”kraftfull” utbildningssatsning.

Magnus Henrekson, professor och vd för Institutet för näringslivsforskning, tycker att satsningen på arbetslinjen är ensidig.

– Regeringen utgår från att om folk bara ställer sig till arbetsmarknadens förfogande, så vips kommer jobben. De har jobbat mycket mindre med efterfrågesidan, att öka viljan att anställa.

Alliansen har utökat möjligheten att visstidsanställa, halverat arbetsgivareavgiften för unga, infört subventioner av bland annat hushållstjänster. Men helhetsgreppet saknas, anser Magnus Henrekson.

– Höga ingångslöner gör det svårt för yngre att ta sig in på arbetsmarknaden. Där har regeringen inte legat på, säger han.

TCO:s chefekonom Göran Zettergren pekar på att stora grupper ratas av arbetsgivarna.

– De behöver rehabilitering, omskolning, utbildning. Men det är dyra saker, som regeringen inte vill satsa på.


5 MOT NÄSTA VAL

Fem år efter maktskiftet är målet med full sysselsättning fortfarande avlägset. Och nu hopar sig problemen. Framtidsutsikterna mörkar för varje ny prognos.

Stora grupper riskerar att stå allt längre från arbetsmarknaden. Allt fler arbetslösa saknar också arbetslöshetsförsäkring. A-kassorna har förlorat över 400000 medlemmar sedan slutet av 2006.

Frågan om en obligatorisk arbetsmarknadsförsäkring utreds, resultatet ska lämnas senast den 15 maj 2013. LO säger bestämt nej. Men problemet pockar på en lösning.

Jobbfrågan förde alliansen till makten för fem år sedan. Jobben kan bli den stora valfrågan också inför valet 2014.