Bakgrunden är svart.

Kina är numera världens största nedsmutsare, räknat i koldioxidutsläpp. Förbrukningen av kol är enorm och svarar för 70 procent av Kinas energibehov. Många kinesiska städer är svårt plågade av dålig luft. Sjöar har förgiftats, och nästan hälften av vattnet i landets floder är olämpligt för människor, enligt Kinas miljöministerium.

Och vid FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december framstod Kina som en av de stora bovarna i dramat. Vittnesmål har gett bilden av kinesiska förhandlare som försvårade en uppgörelse på ett ibland nästan arrogant sätt.


Men samtidigt pågår en bred kinesisk offensiv för att tackla de egna miljö- och klimatproblemen och göra Kina till en grön stormakt. Överallt görs investeringar i förnybar energi, minskat slöseri med bränsle, renare teknik, kärnkraft och bekämpning av miljöskadorna. Genom förra årets gigantiska statliga stimulanspaket mot finanskrisens effekter har stödinsatserna till gröna satsningar blivit extra stora.

Det är en koloss som fått upp farten, och det sker på alla fronter – från elbilar, solvärme och vindkraftverk till effektivare kolkraft och nya sätt att bygga städer. I planerna ingår också att bygga cirka 50 kärnkraftsreaktorer till år 2020.

Många beskriver det som händer i storslagna termer.

– Kina sov under industriella revolutionen. Hon vaknade under den informationsteknologiska revolutionen. Hon tänker delta fullt ut i den gröna revolutionen.

Så säger Hongkongs förre regeringschef C S Tung, enligt den amerikanske journalisten och författaren Thomas Friedman, som skrivit globaliseringsboken ”Jorden är platt”.


Tungs uttalande återges i en krönika i New York Times i januari. Där målar Thomas Friedman upp väldigheten och tempot i Kinas investeringar i ny energi, och hur det utmanar USA:s företag.

”Kina kommer att dominera den globala produktionen av alla sorters energiutrustning i slutet av detta årtionde”, säger chefen för Hongkongs största kraftbolag enligt Thomas Friedman som drar slutsatsen att Kina kommer göra teknik för ren energi billigare både för egen del och för hela världen.

Även svenskar betonar kraften i de kinesiska initiativen.

– Det görs väldigt mycket i Kina, vittnar Tony Clark, som är ambassadråd i Peking med ansvar för främjande av svensk miljöteknik på den kinesiska marknaden.

– Allt sker inte med bästa teknik, men det kanske inte behövs för eftersom behoven är så stora. Kineserna drar i gång de mest sagolika projekt och visar stor viljestyrka, säger Tony Clark.

Tusentals företag är redan i gång, och antalet växer snabbt.


Den erfarne kinaexperten Karl Hallding på Stockholm Environment Institute lyfter också fram de internationella följderna.

– Det kineserna gör på hemmaplan är nu att väldigt snabbt skaffa sig konkurrensfördelar på viktiga nya teknikområden. Den utmaningen försöker president Obama uppmärksamma i USA, och det kan leda till stora strategiska skiften som sannolikt kommer att påverka världsekonomin mer än själva klimatförändringarna de närmaste tio åren.

Men Kina sitter inte på en massa rättigheter till den mest avancerade miljö- och energitekniken, påpekar han.

– Kinas konkurrensfördel de närmaste 5-10 åren ligger främst i att ta ned kostnaderna för befintlig miljöteknik och snabbt få ut den på marknaden, säger Karl Hallding.

Det är en genomgripande omställning som ledarna i Kina har beordrat.


Ett mål är att 15 procent av all energi ska komma från förnybara källor år 2020. Lägger man till en ökad användning av kärnkraft kan ”icke-fossila bränslen” svara för omkring 20 procent av Kinas energiförbrukning år 2020, uppger Karl Hallding.

Men även om Kina når dit måste alltså cirka 80 procent av energin i landet vid det laget fortfarande komma från mer konventionella källor, i första hand kol.

Ett annat mål är att Kina ska minska sin energiförbrukning i förhållande till BNP med 40-45 procent från 2005 till 2020. Det lovade Kina strax före klimatmötet i Köpenhamn. Men eftersom Kinas BNP väntas vara minst dubbelt så stor 2020 som nu lär landets förbrukning av kol vara enorm även då.


Internt har Kina ännu större ambitioner. Redan i femårsplanen för 2006-2010 sattes målet att öka energieffektiviteten i Kina med 20 procent. Samma mål väntas bli upprepat i de två följande femårsplanerna 2011–2020. Lägger man ihop det med omställningen till renare energikällor kan det minska Kinas koldioxidutsläpp i förhållande till BNP med uppskattningsvis omkring 70 procent från 2005 till 2020, enligt Karl Hallding.

Radikala förändringar väntar alltså. Men det är en svår utmaning för Kina att balansera fortsatt hög tillväxt med renare och effektivare energiförbrukning.

För Kinas gröna teknikbransch innebär utmaningarna snabbt växande möjligheter. Det underströks i en uppmärksammad kartläggning som gjordes förra året av nätverket China Greentech Initative – ett forum för cirka 80 västliga och kinesiska företag och organisationer. Enligt den studien kan Kinas egen marknad för grön teknik växa så snabbt att den omsätter mellan 500 och 1 000 miljarder dollar (runt 3500–7000 miljarder kronor) redan år 2013.

De siffrorna har citerats många gånger i internationell debatt sedan dess.


Utredningen börjar med att konstatera att Kinas ekonomiska utveckling de senaste 30 åren ”inte liknar någonting som världen någonsin har sett.” Efter tre årtionden med snabb industrialisering och en ”formidabel” tillväxt på 10 procent om året är Kina nu världens tredje största ekonomi. Det har ”resulterat i radikala förbättringar av levnadsstandarden” för många av invånarna, konstaterar rapporten

Kina producerar nu över hälften av all cement och en tredjedel av allt stål och aluminium i världen. Inget annat land förbrukar lika mycket stål, aluminium, koppar, nickel, tenn och ris.

Detta vulkanutbrott av produktion och konsumtion slukar så mycket energi att Kina blivit jordens näst största energiförbrukare, efter USA men långt före trean Ryssland. Belastningen på miljön är enorm, och Kina beräknas nu stå för mer än 20 procent av alla koldioxidutsläpp i världen. Dessutom lider landet brist på vatten, framför allt i norr.

Problemet är också att energiförbrukningen varit så ineffektiv. Kina behöver tre gånger mer energi i förhållande till sin totala produktion (BNP) än USA och fyra gånger mer än Japan. Energieffektiviteten i Kina har visserligen förbättrats betydligt de senaste 30 åren, men den är fortfarande en av de sämsta i världen. Det finns också flera svårigheter, bland annat i finansieringen i gröna teknikföretag, enligt rapporten.


Dessa utmaningar har utlöst en serie miljöpolitiska beslut och satsningar i Kina. Och utvecklingen går fort:

• Vattenkraften byggs ut kraftigt. Målet är att öka dess kapacitet att generera el från 117 gigawatt 2005 till omkring 300 gigawatt 2020.

• Vindkraften växer snabbare än väntat. År 2008 var den installerade kapaciteten uppe i 12 gigawatt, vilket bara överträffades av USA, Tyskland och Spanien. Målet är 100 gigawatt 2020. Men många vindkraftverk i Kina är bara ”uppvisningsprojekt” eftersom de slits så hårt av all sand i luften, varnade vice it-ministern Miao Wei nyligen.

• Kina är i särklass världsledande när det gäller soluppvärmt vatten. Det används redan i vart tionde kinesiskt hem och Kina tillverkar mer än hälften av all tillverkning av utrustning för soluppvärmt vatten i världen.

• Produktionen av solceller och solpaneler har tagit fart de senaste åren. Den går nästan helt på export och kinesiska företag har omkring 30 procent av världsmarknaden. Men det stora lyftet väntas de kommande åren, och målet är att en kapacitet hemma i Kina på 20 gigawatt 2020.

• Samma år ska biomassa ge 30 gigawatt. Bioetanol och biodiesel ska minska beroendet av importerad olja.

• Hållbara städer och ”gröna hus” byggs på allt fler håll. Några har drag av Hammarby Sjöstad, med svenska företag inblandade.


Men utvecklingen är mycket bredare än så. Staten bygger ut det elektrifierade järnvägsnätet för hundratals miljarder kronor. Företag satsar på att bli världsledande på eldrivna bilar, inte minst batteri- och biltillverkaren Build Your Dreams (BYD). Och elektriska mopeder och cyklar har redan slagit igenom så stort att Kina dominerar helt i världsförsäljningen av sådana fordon.

Än viktigare de närmaste åren är effektiviseringen av befintliga elnät och att minska elförbrukningen i den tunga industrin, byggbranschen och inte minst i cementproduktionen, framhåller Karl Hallding.

I fokus står också att reformera Kinas användning av kol. Tusentals små och ineffektiva kolkraftverk har ersatts av större och effektivare. Kina utvecklar också ”ultrasuperkritisk” kolkraft i hopp om att få ut ungefär 50 procent mer el per kilo kol, till halva priset jämfört med i USA.

Utbyggnaden av kärnkraften kommer till stor del att ske med utländska leverantörer. Men det finns flaskhalsar både internationellt och inom Kina, till exempel bristen på kärnkraftstekniker, påpekar Karl Hallding.