Det handlar om konsumentmakt menar Ingrid Bonde, som med sina 370 miljarder kronor i investerat kapital är en av de verkliga tungviktarna bland svenska institutioner.

–I framtiden kommer det vara ett mycket hårdare tryck från spararna att kunna påverka var deras pengar placeras. Det kommer i sin tur göra att vi institutioner kommer ställa tuffare krav på riskkapitalbolagen när det gäller öppenhet, vilket är en självklarhet för oss som ett ömsesidigt bolag.

AMF har i dagsläget valt att inte investera något i riskkapitalbolag. Det handlar delvis om bristen på insyn.

–Vi gillar inte riktigt de strukturer som varit runt bolagen, de har en ägarstyrning som inte passar oss, säger Ingrid Bonde.

I gårdagens SvD Näringsliv ställde ägarna bakom vårdbolaget Ambea/Carema för första gången upp för en intervju efter vårdskandalen på bland annat Koppargården i Vällingby. Tidigare har de två riskkapitalbolagen Triton och amerikanska KKR vägrat svara på frågor och gjort sig oanträffbara. I går gjorde de en helomvändning. De bad alla drabbade om ursäkt och lovade en granskning av det som skett. De öppnade också för eventuella skadestånd.

De vill nu inta en helt ny hållnig när det gäller kommunikation.

–Vi kommer att bli mer öppna och tydliga med information och kommunikation, lovar Magnus Lindquist, partner på Triton.

Ni anses vara mycket hemlighetsfulla. Det är svårt eller omöjligt att få reda på vilka som står bakom bolaget och n i har inte ens en ordentlig hemsida?

–Ja, jag instämmer med det, säger Magnus Lindquist.

Varför har ni den inställningen?

–I korthet skulle jag vilja säga att jag förstår att allmänheten tycker att vi är hemlighetsfulla. I första hand har vårt fokus legat på att arbeta med våra investerare och våra portföljbolag för att bygga bättre företag. Det är våra portföljbolag som ska ses i medierna, inte vi, säger Magnus Lindquist.

Hoppades ni att det här skulle blåsa över?

–När det gäller Triton så är vi nu beredda att vara mer öppna med att diskutera med medier framöver, säger Magnus Lindquist.

Men vad öppenhet egentligen innebär råder det helt klart delade meningar om. När SvD frågar hur mycket pengar som KKR och Triton räknar med att tjäna på investeringen i Ambea/Carema blir det tvärstopp.

–Vi avslöjar inga detaljer om vilken avkastning vi förväntar oss på enskilda affärer, säger Magnus Lindquist och KKR:s direktör Henrik Kraft, som är med i intervjun, instämmer.

Snittet för riskkapitalbranschen brukar ligga på en förväntad avkastning på minst 20 procent per år. Är era förväntningar i Ambea/Carema i linje med det?

–Det ligger väl där någonstans, bekräftar Henrik Kraft och Magnus Lindquist motvilligt.

Magnus Lindquist lägger för övrigt till att den förväntade avkastningen beräknas för hela fonden och inte på enskilda innehav, så det kan vara en lägre väntad avkastning också.

Om Triton och KKR nu klär sig i säck och aska och medger en rad brister är konkurrenterna inte riktigt lika pigga på självkritik. Två av branschens verkliga jättar, Wallenbergkontrollerade EQT och IK (tidigare Industrikapital) tycker redan att de har suddat ut mycket av hysch-hysch-stämpeln.

Conni Jonsson, vd för riskkapitalbolaget EQT, beskrev visser- ligen för några veckor i en intervju i Financial Times riskkapitalbranschen som en dagisverksamhet där man i stället för att förklara sig försökte gömma sig. När han i dag kommenterar debatten efter Carema-skandalen försöker han distansera sig från hemlighetsmakeriet.

”Jag tycker att det numera skiljer sig mycket mellan riskkapitalbolagen. Vissa, inklusive EQT, har gått långt för att öka öppenheten och vi kommer att fortsätta i den riktningen. Det är helt nödvändigt att som betydelsefull ägare vara transparent både vad gäller fakta, men inte minst när det gäller vilka värderingar som styr ägandet”, skriver Conni Jonsson i ett mejl till SvD Näringsliv. Helena Stjernholm, chef för riskkapitalbolaget IK:s svenska verksamhet är inne på samma tema. Hon medger att vissa bolag varit allt för hemliga men pekar på förbättringar.

”Generellt måste jag säga att branschen successivt har blivit mycket bättre. Förståelsen för hur viktig kommunikationen med omvärlden är har definitivt ökat. Vi var tidigt ute på det här området, och anställde redan på 1990 en person att jobba med informationsfrågor”, skriver Helena Stjernholm i ett mejlsvar till SvD Näringsliv.