Megamötet i Alperna, World Economic Forum (WEF), firade i veckan 40-årsfest med 2 500 deltagare, allt från stats- och regeringschefer till miljardärer, centralbankschefer och gräddan av det internationella näringslivet med 1 400 företagsledare.

Fram till finanskrisen var Davos platsen där den globala eliten tecknade sina visioner av en ständigt sammanväxande värld. Champagner flödade medan näringslivs­topparna nätverkade och lobbade praktiskt taget dygnet runt.

Förra året hölls mötet i ett ­tillstånd av chock. Alla trevade efter svar på den enda stora ­frågan: skulle världsekonomin klara sig någorlunda helskinnad ur den värsta krisen sedan 1930-talet?

I år var domedagsprofetiorna – med några få undantag – som bortblåsta. I stället rådde en känsla av djup tacksamhet.

– Vi har gått igenom en hjärt­infarkt. Men hjärtinfarkter är i dag inte nödvändigtvis dödliga, sammanfattade David Rubenstein, chef för investmentbolaget Car­lyle Group.

Notoriska pessimister som Nouriel Roubini, kallad ”Dr Doom”, hade dystrare budskap. Euro­zonen riskerar enligt Roubini att spricka, inte inom de närmaste två åren men på litet längre sikt.Den grekiska krisen med ett skenande budgetunderskott på över 12 procent och en exploderande riskpremie på grekiska statspapper lär Euroländerna kunna hantera. Men bakom krisen i stats­finanser döljer sig en sjunkande internationell konkurrenskraft, precis som i Italien, Spanien och Portugal.

– Med ett starkt centrum och en svag periferi växer centrifugalkrafterna och på sikt kommer ett antal länder kanske att tvingas lämna den monetära unionen, förutsade ekonomiprofessorn från New York som var en av de första som varnade för finanskrisen.

Risken för en ny bubbla, den här gången i ett överhettat Kina där fastighetspriserna går spikrakt uppåt, gick som en röd tråd i många av de hundratals debatterna och mötena i Davos.

– Kina befinner sig på en mycket obalanserad tillväxtkurva, kritiserade Daniel Hoffman, chefsekonom vid Zurich Financial Services, som presenterade forumets Global Risk Report.

Stimulanspaketen i Kina har enligt rapporten lett till en ökning av krediterna med 30 procent på ett år.

I städer som Beijing och Shanghai har fastighetspriserna stigit med 60 procent. Den kinesiska ledningen försöker nu strama åt men måste samtidigt undvika att uppbromsningen blir för stark.

– Tillväxt på mindre än 6 procent i Kina är en röd varningssignal för världsekonomin, varnade Daniel Hoffman och sa att ”vi ­befinner oss i en ömtålig situation där många allvarliga politiska fel kan begås”.

Till optimisterna i Davos hörde Rolf Dörig från världens största bemanningsföretag Adecco som sa att han räknar med en långsam men stadig återhämtning i världsekonomin. Arbetslösheten fortsätter visserligen att stiga under större delen av året. Men redan nu har det börjat det vända i exempelvis USA och Frankrike.

– På sikt är bristen på arbetskraft den största utmaningen, påpekade Rolf Dörig.

Internationella arbetsorganisationen ILO efterlyste däremot en global pakt mot arbetslös­heten och erinrade om att 27 miljoner människor har blivit av med sina jobb under 2009 inklusive 10 miljoner ungdomar som inte lyckades få jobb efter avslutad utbildning.

– När det gäller sysselsättningen behöver vi samma politiska beslutsamhet som med vilken bankerna har räddats, manade ILO-chefen Juan Somavia.

Barack Obamas bankregleringar var en av de hetaste frågorna i Davos där världens ledande bankchefer en efter en ödmjukt lovade bättring, men också varnade för överregleringar och för att strypa marknaderna.

Finansindustrin har enligt Peter Sands från brittiska Standard Chartered Bank genomgått en grundläggande omvandling. Men gäller att inte gå för långt, varnade han.

– Alla förlorar på kuppen om vi inte längre har effektiva marknader, framhöll även Deutsche Banks koncernchef Josef Ackermann som elegant balanserade mellan prydsam självkritik och ett slags bankernas myteri mot politikerna.