Revisorn är aktieägarnas kontrollorgan som vid årets slut ska underteckna ett kvitto på att bolaget inte slarvat eller fuskat i sin redovisning. Men återigen, nu senast i HQ Bank, har en revisor godkänt redovisningar som i efterhand visat sig vara ödesdigert missvisande.
Samtidigt har revisorerna, inte minst de runt börsen, etablerat sig som en ytterst välavlönad tjänstemannagrupp. Det tycks hänga ihop med möjligheten för en och samma revisor att ta sig an hundratals revisionsuppdrag parallellt.
SvD Näringslivs granskning visar att revisorerna i Stockholmsbörsens tjugo största bolag tillsammans tjänade 148 miljoner kronor under 2008.
Handelsbankens revisor från KPMG, som ett belysande exempel, tjänade under 2008 över 13 miljoner kronor. Det är dubbelt så mycket som bankens koncernchef Pär Boman.
Bland börsens 20 största bolag tjänar fyra av de ansvariga revisorerna med marginal över 10 miljoner kronor per år. Snittet ligger på 7,4 miljoner.
Lönen utgör ofta en mindre del av ersättningen, medan kapitalöverskottet, det vill säga vinstutdelning från revisionsbolaget, ofta är skyhögt.
Men det är inte enbart genom svett, nit och enträget arbete som revisorerna skapat sig en sådan särställning. Revision är ett lagstadgat krav i svenska företag. Med stöd av denna lagstiftning, och genom ett oräkneligt antal uppköp, har branschen formats till ett mycket lönsamt oligopol som i flera avseenden är jämförbart med bank- eller elindustrin.
I en närmast ointaglig position står de fyra amerikanska konsultjättarna KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC, som tillsammans reviderar mer än 90 procent av bolagen på Stockholmsbörsen.
Utanför börsen, i det svenska näringslivet som helhet, står de fyra bolagen bakom varannan revision. Det rör sig sammantaget om närmare 150000 revisionsuppdrag per år.
På samma sätt som koncentrationen i branschen består, tycks antalet uppdrag per revisor öka. Enligt kreditupplysningsföretaget UC har antalet personer med fler än 200 revisionsuppdrag ökat med 50 procent på bara en treårsperiod. Det tillsynes svårslagna rekordet innehas av en revisor som under 2009 hade 733 olika uppdrag – samtidigt.
Detta förutsätts vara möjligt genom att revisorn bär det faktiska ansvaret medan själva fotarbetet, revisionen, utförs av ett stort antal underordnade konsulter. En ambitiös revisor har dock goda skäl att inte tacka nej till nya uppdrag.
I de ofta mycket hierarkiska revisionsjättarna lockas de mest anlitade konsulterna med delägarskap, något som ger starka privatekonomiska incitament att ta så många uppdrag som möjligt.
Delägarskap innebär i sin tur att revisorn varje år får ta del av arbetsgivarens vinster. Då branschjättarna uppvisar en vinstmarginal på upp emot 20 procent kan det bli en lönsam affär. Men trots det stora antalet uppdrag har de fyra jättarna, ofta kallade ”the big four”, ett närmast fläckfritt register.
Under den senaste femårsperioden, då bolagen uppskattningsvis gjort 750000 revisioner, har enbart två av bolagens revisorer fått sin auktorisation upphävd av Revisorsnämnden, branschens statliga tillsynsmyndighet.
Tio revisorer frånde fyra stora byråerna har under samma femårsperiod fått en varning av Revisorsnämnden, den näst strängaste påföljden.
Ett exempel är KPMG:s revisor Anders Ivdal, revisorn i Carnegie, som dock har överklagat Revisorsnämndens beslut.
Revision är inte heller de fyra konsultjättarnas enda födkrok. De har tillsammans över 600000 anställda världen över och erbjuder en lång rad konsulttjänster inom allt från företagsöverlåtelser och börsnoteringar, till riskhantering och skatteplanering. Dessa verksamheter bidrar också till bolagens lönsamhet. Samtidigt, runt om i landet och långt från börsens prestigeuppdrag, finns en stor grupp revisorer, inte sällan ensamföretagare, som bara kan drömma om stjärnrevisorernas ersättningar.
SvD granskar revisorerna
Tidigare delar i SvD Näringslivs granskning av revisorerna:
