Avtalsrörelsen 2007 genomfördes på toppen av högkonjunkturen, i en allmän tro att tiderna skulle bli ändå bättre. I de fackliga leden fanns kritik om att de begärda löneökningarna var för låga. Efter en hel del slitningar formerade LO ändå leden kring centralt samordnade krav, inklusive kvinnopotter.
<b>Inom Svenskt Näringsliv</b> hördes inga missljud innan samordningen sprack med dunder och brak med oenighet om handelns avtal.
Resultatet så småningom blev inte bara en prestigeförlust för arbetsgivarna. De centrala avtalen som förhandlades fram gick på punkt efter punkt emot deras önskemål: höjda lägstalöner, höga individgarantier, kvinnopotterna och rejäla reallönelyft. Utrymmet för lokala och individuella påslag blev starkt begränsat.
Nu har arbetsgivarna rivstartat i en samlad offensiv. De första kravlistorna ska utväxlas först vid det kommande årsskiftet. Men redan i maj klargjorde Svenskt Näringsliv att det grundläggande kravet är ”paus” i de centrala löneökningarna.
Därefter har arbetsgivarna intensivt och samstämt lobbat för en helt lokal lönebildning, där löneökningarna kan utebli helt i vissa företag och med större spridning mellan olika individer.
Även om facken försökt utmåla förslagen som gammal skåpmat är reaktionerna starka. I praktiken är det ett systemskifte arbetsgivarna vill ha, enligt IF Metalls ordförande Stefan Löfven, som anser att motparten ”missbrukar” lågkonjunkturen för att få till en maktförskjutning.
<b>De första</b> konfliktvarningarna har också redan kommit, ett tecken på att motsättningarna är stora.
Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport kan erbjuda argument för både fack och arbetsgivare. Frysta löner ger enligt KI:s modellsimulering betydligt större jobbförlust än ”för höga” lönekrav.
Men helt frysta löner är inte vad arbetsgivarna kräver, utan att lönerna ska variera mer och bara bestämmas lokalt. Och behovet av just flexibilitet är extra stort idag, gör KI klart. Det ser arbetsgivarna som ett kvitto på sin verklighetsbeskrivning.
Hittills är det arbetsgivarna som har dominerat scenen, medan facken ägnar sig åt intern samordning. Men räkna med att de snart skruvar upp retoriken inför en hård avtalskamp.
