"En del tycker att de har bemötts jättebra av socialtjänsten, men många kommer hit och är väldigt besvikna", säger psykologen Åsa Landberg.
Foto: ingvar karmhed
På Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris i Sundbyberg finns en blå mjuk soffa, på bordet framför ligger tuschpennor och vita pappersark. Hit kommer barn och ungdomar som har bevittnat eller upplevt våld och övergrepp för att prata om upplevelser som gör ont.
– Många som kommer hit är väldigt besvikna på hur de har blivit bemötta av myndigheter. De upplever att de inte har blivit lyssnade på, säger psykologen Åsa Landberg.
Hon har lång erfarenhet av att prata med barn. Redan 1998 var hon med och startade Sveriges första specialmottagning för barn som upplevt våld i sina familjer, BUP-mottagning Bågen. Förra årets vann hon stora psykologpriset. Efter ett första möte med föräldrar och barn är en vanlig syn en sprallig unge som springer ut ur rummet, och en tyngd förälder som linkar efter.
– För många barn är det en lättnad när de äntligen får prata om vad de har upplevt. För föräldrarna kan det tvärtom vara en tyngd att upptäcka att barnet har märkt mer än vad de har trott av våld och övergrepp som skett i hemmet, säger hon.
Vad är det då som en vuxen ska tänka på när ett barn vill berätta om våld eller andra övergrepp? Åsa Landberg ger följande tips:
1. Välj en lugn plats och se till att det finns tid för samtal. Det gäller att minimera alla orsaker till stress.
2. Låt barnet prata till punkt. Det som har varit riktigt jobbigt är svårt att prata om. I vanliga fall när vi ser någon som kämpar med orden kan det ligga nära till hands att byta samtalsämne och släta över, men det är oftast inte vad barnet vill. Ett sätt att gå vidare kan vara att säga: ”Jag ser att det är jobbigt att prata om detta, är det okej att jag frågar vidare?”
3. Lägg bort det egna omedelbara behovet av att trösta. Det kan vara jobbigt att behöva lyssna på det som gör ont hos ett barn, men som vuxen gäller det att stå ut med det om barnet är redo att prata om det som smärtar.
4. Använd öppna frågor. Ge barnet möjlighet att berätta med egna ord vad som hänt, fråga hur det kändes, vad som hände sedan och så vidare. Undvik ledande frågor.
5. Lova aldrig mer än vad du kan hålla. Säg exempelvis inte ”Jag lovar att inte berätta för någon.” För du kan få höra så otäcka saker att du måste berätta vidare och du sviker du oavsett hur du gör.
CHATT KLOCKAN 17:00 Ställ dina frågor till Åsa Landberg redan nu.




