Det går hett till i årets förhandlingar om järnmalmspriser. Fristen att nå ett avtal gick ut i slutet av mars. Då hade tillräckligt många avtal slutits för att det 40 år gamla systemet med ettårskontrakt aldrig kommer tillbaka. Istället kommer priset på järnmalm att sättas kvartalsvis och ökar under det andra kvartalet med minst 90 procent. Längre fram kommer troligen priset på järnmalm sättas på samma sätt som andra råvaror.

Tre gruvföretag kontrollerar nästan tre fjärdedelar av exportmarknaden för järnmalm, det brasilianska Vale, och de två brittisk-australiska bjässarna Rio Tinto och BHP Billiton. Kunderna är stålindustrin, vars paraplyorganisation i Europa, Eurofer, protesterar mot vad de ser som olaglig kartellbildning.

Eurofer kräver att EU-kommis-sionen inleder en granskning om huruvida de tre företagen utnyttjat sin dominerande ställning till oskäliga prisökningar.

–Prisökningarna på 80–100 procent reflekterar inte realiteterna på stålmarknaden och kan inte rättfärdigas av efterfrågan på järnmalm, säger Gordon Moffat, generaldirektör i Eurofer.

–De högre stålkostnaderna kommer att sprida sig till priserna på bilar, byggmaterial och vitvaror, varnar han.

Efter att Rio Tinto och BHP Billiton beslutat sig för att samordna sin järnmalmsverksamhet i Australien kommer koncentrationen att bli ännu högre, på- pekar Eurofer, som kallar samordningen för oacceptabel.

Vad Europa gör betyder emellertid inte så mycket. Tidigare var det den japanska stålindustrin som var den dominerande motparten till järnmalmsproducenterna. Det japanska stålbolaget Nippon Steel har accepterat ett pris på 105–110 dollar per ton under andra kvartalet, vilket är nästan är en fördubbling av priset.

På senare år har emellertid Kina tagit över rollen som den främsta importören. I fjol köpte landets stålbolag 630 miljoner ton järnmalm till ett pris av 50 miljarder dollar. Genomsnittspriset var nästan 80 dollar per ton eftersom en del av handeln gick över spotmarknaden. Kinas import av järnmalm kommer att öka med tio procent i år och landet befarar att priset blir 100 miljarder dollar.

Den kinesiska järn- och stålindustrins organisation, CISA, uppmanar landets stålbolag att sluta köpa järnmalm från de tre företagen de kommande två månaderna i protest mot vad organisationen ser som ett prismonopol. Enligt Cisa är de kinesiska lagren av järnmalm på 75 miljoner ton, tillräckligt för två månaders stålproduktion.

Under tiden ser både den amerikanska stålindustrin och amerikanska företag som använder mycket stål i sina produkter, fram emot bättre tider. Den amerikanska stålmarknaden är till största delen isolerad från resten av världsmarknaden eftersom USA är nettoexportör av alla huvudingredienserna som behövs för att tillverka stål – järnmalm, kol och skrot. De amerikanska stålproducenterna som US Steel, äger sina egna järnmalmsgruvor.

–Det ger USA en stor kostnadsfördel. Det som sker med järnmalmspriset gynnar den inhemska stålindustrin, säger Michael Gambardella analytiker på JP Morgan, till Financial Times.

Sydkorea är också en viktig kund. Posco, världens fjärde största stålproducent, har gett efter för gruvbolagens krav. Det har tecknat ett avtal om att köpa järnmalm från Vale för 100–105 dollar per ton under andra kvartalet.