Dagen börjar tidigt i byn Buduatta, i lugn trafik en timmas bilresa väster om huvudstaden Accra. Klockan fem på morgonen ser hövdingen till att det blir liv i byn när han spelar orgelmusik ur spruckna högtalare. Under fem veckor i somras bodde, arbetade och undervisade Michaela Möller och Erik Westerlund, som första volontärer på plats, på barnhemmet i Buduatta. Då var det 17 barn, idag är de 21. Starka minnen har gjort det självklart att fortsätta engagemanget på distans hemifrån.
–Det handlar inte om att känna sig som en bättre människa. När man har varit där finns det inget alternativ, man vill hjälpa dem. För 400 kronor i månaden kan vi till exempel anställa en lärare åt barnen, säger Michaela Möller.
Idag ger ett demokratiskt flerpartisystem och en ”hanterbar korruption” Ghana hopp om att ta sig ur fattigdomen. Landet är världens näst största exportör av kakao och Afrikas näst största guldexportör. Ändå saknar var femte invånare tillgång till rent vatten, vart fjärde barn är undernärt, 40 procent av befolkningen saknar tillgång till sjukvård och nyutbildade läkare söker sig mestadels utomlands.
–Ur ett större perspektiv handlar det om att landet måste utvecklas från råvaruproducent till att få igång en egen industri för vidareförädling så att landet kommer på fötter. Ghana har till exempel mängder av kakao, men nästan ingen choklad, säger Michaela Möller.
Traditionella hjälporganisa- tioner når nära all-time-high i insamlingskassorna när katastrofer inträffar. Extra tillskott är viktiga när det krävs kraft- ansträngningar efter oförutsedda katastrofer. Men lika viktigt är kontinuitet, anser Michaela och Erik.
De förhandlar just nu om att köpa mark och bygga ett nytt hem och skola åt barnen som Buduatta-barnhemmets grundare Moses Occlo ska driva. Då slipper han hyra det nuvarande barnhemmet. Pengarna kan istället gå direkt till barnen och tanken är att de i fortsättningen ska komma från det fadder- program Michaela Möller och Erik Westerlund håller på att starta.
–Vi stolpar ner ett koncept. Det ska inte bara handla om pengar utan också om ett slags moraliskt åtagande. Det betyder mycket för barnen att de får brev. Sedan kan man prata med dem genom att ringa till personalens mobiltelefoner via Skype, säger Erik Westerlund.
Fördelen med att engagera sig privat är också att det är enklare att involvera andra. Genom att se bilderna och höra berättelserna blir allt mer påtagligt och personligt jämfört med organisationernas mer anonyma broschyrbilder.
–Det är säkert många fler som vill hjälpa, men som är rädda att deras gåvor hamnar i korrupta system eller går till märkliga prioriteringar. Välgörenhetsorganisationernas konkretisering, att man kan ge en get eller en vattenpump, är jättesmart för att locka privata givare. Det blir konkret precis som med vårt barnhem, säger Michaela Möller.
Genom att Eriks arbetsplats Catella valde att skänka julklappskassan på 50 000 kronor till projektet är en stor del av kostnaderna för bygget täckta, medan kostnaderna för marken ska finansieras privat. Och många har intresserat sig för fadder- programmet.
–Flera kolleger och kompisar till både mig och Michaela har visat stort intresse, säger Erik Westerlund.
Utöver regelbundet ekonomiskt stöd väntar han sig att det med tiden förmodligen kommer att behövas bättre kök, fler klassrum och kanske en lekplats. Utgifter som delvis ska finansieras genom en välgörenhetsfest Michaela Möller och Erik Westerlund planerar att ordna.
