Föreningen Stockholm Pride redovisade ifjol ett förlust- resultat på 2,4 miljoner kronor. Det kan jämföras med en vinst på närmare 400000 år 2008. Sam- tidigt sjönk intäkterna 2009 från 14 miljoner till 10 miljoner kronor. Organisationens egna kapital, det vill säga skillnaden mellan tillgångar och skulder, störtdök från 2 miljoner kronor till minus 200000.

Styrelsen kunde inte förklara var pengarna tagit vägen utan konstaterade att kostnaderna dragit iväg och att den ekonomiska uppföljningen inte fungerat. Under ett sju timmar långt årsmöte beviljades styrelsen ansvarsfrihet, trots att revisorerna avrått från det. Mötet slutade ändå med att samtliga styrelsemedlemmar avgick.

Claes Nyberg, ordförande för Stockholm Pride vid tillfället, ger sin förklaring:

–Vi kommer aldrig att veta hur det kunde gå så illa som det gjorde. Det handlade om bristande rutiner när det gäller kostnadsuppföljningen. Man kan inte gå in på alla kostnader i detalj, det är inte värt den tiden. Det här problemet kan ha funnits i flera år och är inte ovanlig i ideella föreningar.

Den nye ordföranden, Pär Wiktorsson, berättar att ramarna för årets festival redan var satta när han tog över styret, men att svångremmen nu dragits åt ordentligt och att alla verksamheter tvingats spara.

–Kostnaderna för förra årets festival uppgick till 12 miljoner kronor, i år är summan 9,5 miljoner. Vi har bättre koll på ekonomin nu och vi har en kontinuerlig budgetdialog, säger han.

För att spara pengar har man dragit in på flera verksamheter, bland annat har Pride Garden strukits från programmet. Men framförallt har föreningen, enligt Wiktorsson, skärpt kostnads- kontrollen betydligt.

Fortfarande finns det ingen förklaring på hur en gedigen kassa har utraderats och föreningen hamnat på minus. Pär Wiktorsson säger att man inte vill leta efter syndabockar och menar att det handlar om ett systemfel i organisationen.

Jon Voss, förlagschef för QX, som följt och rapporterat om Pride sedan festivalen startade, är kritisk till hur förra årets förlust hanterats och menar att den nya styrelsen måste redovisa för medlemmarna vad som hände.

–Hur har pengarna bara kunnat försvinna? Det som hände är ett stort mysterium. De har inte gjort någon ordentlig utredning för att få en förklaring. Det är inte bra. Jag tror inte att det handlar om oegentligheter utan om slarv.

Jon Voss anser att Pride Stockholm allt mer fokuserat på det politiska och inte så mycket på att få ekonomin att rulla. Hur det blir i år återstår att se, menar han.

–De har ju inga pengar eftersom de gick in med 200000 kronor minus. Grundidén var att varje festival skulle generera en liten vinst, en så kallad regnkassa som man kan ha som buffert. Föreningen Stockholm Pride är onekligen hotad, det finns inget tillskott som de kan få från något håll.

Men Voss påpekar att festivalen Stockholm Pride är mycket mer än bara föreningen. Det finns flera aktörer runt evenemanget.

–Om det skulle gå dåligt för festivalen i år och om det skulle gå dåligt för föreningen, så är jag övertygad om att Pride skulle uppstå i någon annan form.

Ordförande Pär Wiktorsson medger att föreningen står inför en brytpunkt, men är optimistisk. Antalet sponsorer och utställare har ökat och intäkterna är nu uppe i 5 miljoner kronor.

–Biljettförsäljningen har gått bra, men man måste komma ihåg att 40 procent av biljetterna säljs under festivalen. Så nu dansar jag lite för solgudarna, men jag vet att vi har en trogen publik.