En högtidlig ratificeringsrunda med champagne och handskakningar planeras nu i Seoul nästa månad, efter att avtalet bärgats i land till slut. Italien stretade in i det sista emot att godkänna avtalet med Sydkorea, i rädsla för att billiga koreanska småbilar ska välla in i Europa och stjäla marknadsdelar från inhemska Fiat.
I sista minuten kunde man dock blidka de italienska förhandlarna: avtalet börjar inte gälla förrän 1 juli nästa år, ett halvår senare än planerat. Italien får då tid på sig att förebereda eventuella arbetsmarknadsåtgärder eller krispaket om landets biltillverkare skulle drabbas.
Då sade Italien ja.
–Europeisk handelspolitik är tillbaka på banan igen, sade Belgiens utrikesminister Steven Vanackere uppsluppet i Bryssel.
Avtalet innebär kort sagt att nästan alla import- och exporttullar skrotas mellan parterna, och EU hoppas kunna dra in över 190 miljarder kronor i nya affärsmöjligheter.
Därmed kunde Catherine Ashton, EU:s nuvarande utrikeschef, dra en lättnadens suck: under sitt korta inhopp som EU:s handelskommissionär förhandlade hon fram den text som väntat på grönljus av EU:s regeringar. Sydkorea-avtalet är sedd som EU:s mest ambitiösa avtal någonsin och Ashton främsta merit.
Fler var nog lättade över att EU vann kapplöpningen mot USA. Washington har skrivit ett snarlikt frihandelsavtal med Seoul, men precis som i EU:s fall så har texten fastnat i efterbråk i‑kongressen och har därför inte kunnat ratificeras. EU:s ledare har oroat sig för att amerikanerna skulle få klart sitt avtal först och roffa åt sig de bästa affärerna.
Avtalet är det första i en lång rad planerade frihandelsavtal som ska tas fram i brist på globala regler. Doha-rundan, förhandlingarna som skulle leda fram till heltäckande handelsregler för alla WTO-länder, har efter snart ett decennium av konfrontationer och kapsejsade toppmöten inte gett någonting.
Såväl EU som USA är därför nu inställda på att ta fram bilaterala avtal med olika länder av affärsintresse. EU planerar frihandelsavtal med Pakistan, Indien och en rad sydasiatiska länder, för att nämna några.
Även EU-parlamentets underskrift krävs på pappret innan man kan korka upp flaskorna i‑Seoul, men sannolikheten att parlamentets ledamöter skulle bråka och starta en ny förhandlingsrunda, efter tre års arbete, är låg.
