Pr-branschen har med åren blivit en vanlig karriärväg för politiker och även journalister. Under de senaste 20 åren har branschen vuxit med fler aktörer och därmed fler anställda.

Tillväxten beror till stor del på att det blivit vanligare bland företagen att anlita lobbyister. Det var ingen slump att oljebolaget Shell gav uppdraget åt en pr-konsult för att bjuda in folk och ordna med resa till deras event i‑Frankrike – där bland annat moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten valde att delta.

När det blivit vardag för multinationella bolag att köpa pr- och lobbyingtjänster har det blivit viktigt för konsulterna att ha kompetens som är hemma i den politiska sfären. Att ha anställda som har uppodlade nätverk och personliga kontakter i politiken är ett viktigt försäljningsargument.

– Den bästa konsulten är inte den som ser till att stoppa ett lagförslag, utan den som ser till att lagförslaget aldrig skrivs. För att lyckas krävs väldigt kompetenta medarbetare med god insyn i det politiska arbetet, säger Erik Lakomaa, forskare på Handelshögskolan och ägare till en pr-byrå.

En snabb genomgång av några pr-byråers presentationer av sina anställda visar att det vimlar av före detta politiker och tidigare politiska tjänstemän i branschen. Det vanligaste är att man blir konsult efter att ha lämnat politiken eller journalistiken.

Just i dag lär avgående S-ledaren Mona Sahlin och hennes närmaste krets vara heta villebråd på de stora pr-byråerna.

Men det finns även personer som börjar som konsult för att sedan träda in i politiken, eller som går in i och ut ur rollerna på olika sätt. Ett färskt exempel är socialdemokraten Jonas Nygren som har tagit tjänstledigt från sitt arbete på Springtime för att i stället sitta som kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg. Tidigare har han varit ombudsman på Socialdemokraterna i Stockholms län.

På Springtime arbetar även Bo Krogvig, som samtidigt är ledamot i kommunfullmäktige i Upplands Väsby kommun. Han var tidigare informationschef hos socialdemokraterna och tog under hösten uppdraget som socialdemokraternas valgeneral.

På Kreab är det förra moderata borgarrådet Mikael Söderlund partner och han har sällskap av Sture Palmgren, även han tidigare borgarråd.

– Jobbet som pr-konsult och politiker kräver delvis samma egenskaper. Hur ska jag få igenom en viss sak? Är man duktig kan man kapitalisera på det. Pr-jobbet är bättre betalt. Det är en morot, säger Erik Lakomaa.

Det finns dock demokratiska problem med utvecklingen, menar vissa kritiker. Ett är att lobbying inte sker öppet utan helst dolt, utan att någon vet om att påverkan har ägt rum. Beslutsprocessen förskjuts från att vara öppen och genomskådbar till att bli höljd i dunkel.

– Det är ett problem som handlar om transparens, men även om ansvarsutkrävande. Svensk politik blir mer amerikansk. Självklart ska man kunna gå in och ur politiken, men att ta pr-uppdrag emellan kanske inte är det bästa. Jag tyckte även att det var konstigt att Göran Persson blev konsult, säger statsvetaren Jenny Madestam vid Stockholms universitet.

Hon ser även andra svårigheter ur ett demokratiskt perspektiv med ett utbrett lobbyingarbete.

– Det är ett problem om bara de med mest pengar har möjlighet att påverka och få upp frågor på agendan.

Trygve Bång, författare och tidigare konsult för Burson-Marsteller, som skrev en debattartikel på Newsmill med anledning av Arkelstens resa med Shell, ifrågasätter vinsterna för väljarna när politiker accepterar att bjudas av konsulter med uppdrag att påverka. Han anser att utvecklingen på sätt och vis är skrämmande.

– Man vet inte vad lobbyisterna sysslar med. Det är viktigt att allmänheten får veta hur spelet går till. Transparens är oerhört viktigt

I debatten har förslag på regleringar framförts. Detta skulle kunna ske genom att en karantän för politiker som vill in i pr-branschen införs. Erik Lakomaa är dock kritisk:

– När Göran Person skriver en debattartikel om att försvaret borde göra inköp hos Hägglunds, kan man inte hindra honom. Det går inte att reglera lobbyister.

Inte heller statsvetaren Ulf Bjereld anser att regleringar är rätt väg att gå. Han är inte heller särskilt oroad över utvecklingen ur ett demokratiskt perspektiv.

– Det handlar om förtroendet. För dem som växlar mellan rollerna handlar det om hur de kan hålla isär dem. Det är inte så lätt att hänga av sig den ena rocken och ta på sig den andra. Jag är själv aktiv i socialdemokratin och är samtidigt stadsvetare och vet hur den känslan är, säger Ulf Bjereld.