Frågan är riktad till de tävlande. Men förra helgen fick den nog många att tänka på programmets ägare Postkodlotteriet och dess vd. Har frågan någonsin ställts till honom, efter de 11 miljoner han fått in de senaste tre åren?
Postkodlotteriets affärsidé är det inget fel på: ett bolag som vill tjäna mycket pengar, men som samtidigt delar ut en del av intäkterna till välgörenhet.
Ändå väckte SvD Näringslivs artikel – om miljonlönen och den förhållandevis låga utdelningen till välgörenhet – enormt starka läsarreaktioner. Men det handlar inte om att för lite ges till goda ändamål. Det är bolagets stora brist på rätt kommunikation som är felet. Hundratals ilskna läsare kände sig lurade. Deras uppfattning hade varit att betydligt mer av de pengar de la på sina lotter gick till välgörenhet. Inte till en kraftig vd-lön och produktion av tv-program.
SvD:s senaste artikel om Postkodlotteriet förra helgen handlade om att ett hundratal anmälningar har kommit in till Konsumentverket mot bolaget.
”Vi ser över våra rutiner och jobbar dagligen på att förbättra oss”.
Så hade de medieansvariga kunnat svara när de konfronterades med uppgiften. Istället väljer man att för allt i världen trycka händerna för öronen och totalneka verkligheten.
”Vi har väldigt många nöjda kunder”, svarar bolagets pressekreterare istället. Inte minsta lovord om förbättring, inte en gnutta av självinsikt och inte ett uns av självkritik. Bara ett enda stort sken av att man har gjort precis allting rätt.
Lönerna hos de kommunikationsansvariga är högre än i andra bolag som sysslar med välgörenhet. Om den mindre ödmjuka strategin är planerad vore det läge att se över den.
I finansvärlden brukar höga löner motiveras med att det behövs för att attrahera de bästa personerna. Frågan är hur väl Postkodlotteriet har lyckats med den uppgiften.
