Tv-bilderna från Aten visar ett land i flammande uppror. Men än så länge rör det sig mestadels om fackförbundens välregisserade protester. Våldet kommer däremot från Greklands unga anarkister som med stenar och molotovcocktails rycker ut från stadsdelen Exarchia som de har i fast grepp.

Politikerna ägnar sig under tiden åt ett Svarte Petter-spel. När Grekland går till val, troligen i början av april, vill ingen sitta med förlorarkortet – att bli utpekad som ansvarig för nya umbäranden och recession utan ände.

Spelets inre dynamik gör att omröstningen på söndagen är mindre säker än den egentligen borde vara. Regeringspartierna har en massiv majoritet på 252 av parlamentets 300 platser. Men redan i fredags lämnade högerpartiet Laos regeringen. Motiveringen var att man inte längre tänkte låta sig förödmjukas av Tyskland och de internationella långivarna.

Risken är att erosionen i regeringslägret förvandlas till en lavin. På pappret är socialistpartiet Pasok fortfarande största parti med 153 mandat. Men i opinionsmätningarna är det närapå utplånat med bara 8 procent av rösterna. I partiet pågår dessutom en bitter kamp om makten. I vilken mån ledamöterna låter sig disciplineras är ett stort frågetecken.

Borgerliga Nea Dimokratia med 83 ledamöter är ett lika osäkert kort. I pejlingarna leder partiet stort, och partiledaren Antonis Samaras räknar möjligen med att kunna föra ett Grekland i kaos ut ur krisen. Det är i så fall en kalkyl som bygger på att EU inte lämnar Grekland i sticket. Vad som än händer. Hittills har det fungerat.

Omröstningen avgör om Grekland ska få stöd på 130 miljarder euro och därmed undvika en konkurs när lån på 14,4 miljarder euro ska betalas tillbaka den 20 mars. Vad händer om det blir ett nej?

Ett nej är fortfarande högst osannolikt, men kan inte uteslutas. Tänkbart är också att omröstningen skjuts på framtiden. Det vore i så fall inte första gången Grekland ställer omvärldens tålamod på prov.

Enligt planerna ska eurozonens finansministrar klubba stödpaketet nu på onsdag. Men också detta kan skjutas upp. Nervkriget lär i så fall fortsätta fram till EU-toppmötet den 1–2 mars. Även ett klart nej i voteringen betyder att bollen ligger hos länderna i eurozonen.

Stalltipset är att man kommer att försöka hålla Grekland flytande, åtminstone till det franska presidentvalet den sjätte maj. Först därefter ställs det hela på sin spets. Ska Grekland tillåtas gå i konkurs och möjligen lämna euron? Och framför allt, är resten av eurozonen vid det laget immun mot en grekisk kollaps?