Det pågår dock redan ett intensivt arbete för att finna principer och procedurer för att både förebygga och hantera en sådan situation. Arbetet, som bedrivs både i EU och i G20, ska också försöka hitta en lösning på den mycket komplicerade frågan om hur bördorna ska fördelas mellan länderna när en gränsöverskridande bank måste räddas med skattemedel. Sverige spelar på olika sätt en aktiv roll i detta arbete.
Island är en del av EU:s inre marknad genom det så kallade EES-avtalet. Det innebär att EU:s regelverk på bankområdet gäller även Island. En del i detta regelverk är den så kallade insättningsgaranti, som ska skydda spararnas pengar.
När den isländska banken Landsbanki togs över av staten så garanterade staten de isländska spararnas pengar. Men regeringen hävdade att garantin inte gällde de hundratusentals kunder som Landsbankis internetbank Icesave lockat till sig utanför Island. Regeringarna i Storbritannien och Nederländerna skyddade ”sina” Icesave-sparare, men kräver nu Island på ersättning. Rättsläget är omtvistat, men torde ge stöd åt Storbritanniens och Nederländernas tolkning.
Finanskrisen har med all önskvärd tydlighet visat på stora brister i reglering, tillsyn och krishantering av finansmarknaden. Lagstiftningen har inte hängt med den alltmer integrerade och gränslösa bankmarknaden. Ansvaret för krishantering har legat kvar på de nationella nivåerna. En konsekvens blev att varje land agerade för att skydda det egna systemet, utan att bry sig om helheten. Så till exempel kunde den flernationella banken Fortis inte räddas i sin helhet. De berörda regeringarna hjälpte bara ”sina delar” av Fortis.
Fallet Fortis visar inte bara på svagheter i krishantering och bristen på regler för bördefördelning. Fallet Fortis visar också på risken att många års mödosamt arbete att skapa en inre finansmarknad i EU kan rullas upp baklänges, när gränsöverskridande banker styckas upp och återförs till nationella fållor.
För att försöka lösa dessa problem har, under det svenska ordförandeskapet, tillsats en arbetsgrupp under ledning av vice riksbankschefen Lars Nyberg. Gruppen har presenterat ett preliminärt ”reflektionspapper”, som ett första steg.
Vill man långsiktigt slå vakt om den inre finansmarknaden krävs det en påtaglig förstärkning av gemensamma principer och procedurer för krisförebyggande och krishantering, heter det i rapporten. Det gäller främst de stora gränsöverskridande bankerna i Europa. För dessa banker bör det skapas Cross Border Stability Groups, som på basis av ett enhetligt referensdokument om krishantering förbereder operationella rutiner.
Att i förväg lägga fast detaljerade regler för bördefördelning är inte realistiskt, menar gruppen. Däremot bör man enas politiskt om flexibla kriterier. Det bör också läggas fast på hög politisk nivå att krishantering är en fråga av gemensamt intresse och ett gemensamt ansvar.
