Årets avtalsrörelse följer inte upptrampade spår. Med drygt två veckor kvar tills avtalen löper ut för två miljoner löntagare verkar avståndet mellan parterna inom industrin oförändrat vara mycket stort.
Nu är det mycket bråttom om industrin ska sätta lönemärket i årets avtalsrörelse.
Vanligen har fack och arbetsgivare stökat undan de flesta frågorna innan de opartiska ordförandena tar över förhandlingarna en månad innan avtalen löper ut. Då brukar i princip bara frågan om lönenivåerna återstå.
Men den här gången har det gått mycket trögt. Bemanningsfrågan har låst förhandlingarna. Och efter helgens andra bud från medlarna verkar motsättningarna närmast ha djupnat.
Det första budet sade både fack och arbetsgivare nej till för en vecka sedan. Nu tackade Teknikarbetsgivarna ja, medan fackförbunden kallade budet en provokation. Förslaget innebar enligt LO-facken en avtalsperiod på 12‑månader och löneökningar på 0,7 procent. Men på årsbasis blir det bara 0,5‑procent, eftersom lönehöjningen kommer först den 1 juli, påpekar LO-facken.
Facken är uppretade över att erbjudas ”garanterade reallönesänkningar”. Att det andra medlarbudet var sämre än det bud de redan tackat nej till beskriver de också som unikt.
Helgens medlarbud innehöll ingenting om bemanningsfrågan, som enligt facken måste finnas med i ett nytt avtal. Kravet är att inhyrd personal inte ska få användas för att kringgå uppsagdas rätt till återanställning. Där känner facken stöd från den allmänna opinionen och det är svårt att se en uppgörelse utan någon form av skrivning i frågan.
Teknikarbetsgivarnas förhandlare ville på söndagen inte kommentera läget. Men tonläget har höjts. Facken förklarar att även om de önskar en fredlig uppgörelse så kommer förberedelserna för en konflikt nu att trappas upp.
Mest sannolikt är fortfarande att parterna klarar att göra upp. Men då krävs intensiva förhandlingarna och rejäla positionsförflyttningar. Och det måste ske snabbt.
