En vanlig svensk kan genom sitt pensionssparande äga aktier för hundratals tusen kronor. Ägandet är alltid indirekt, utövat genom olika fonder, där rösträtten i bolagen överlåtits till den bank eller det försäkringsbolag som förvaltar fondens kapital.

Detta innebär att fond- och pensionsbolagen får stor makt över näringslivet, med möjlighet att sitta i både valberedningar och styrelser. Tillfrågade om saken så är den officiella linjen från dessa bolagsjättar att det i det så kallade bolagsstyrningsarbetet alltid är spararens bästa som står i första rummet.

Men frågan är känslig. Mot löfte om anonymitet och avstängda bandspelare får SvD Näringsliv en helt annan bild, som tyder på att pensionsspararnas pengar ibland utnyttjas som spelbrickor för att tjäna helt andra intressen.

Det finns många fall där vi hade en klar uppfattning om vad som var bra för spararna, men där strategin alltid var att vänta till sista sekund

Anonym källa som haft en central roll i ett större fondbolag.

–Som bankanknutet fondbolag har du ett begränsat utrymme. Det går ju inte att exempelvis SEB Fonder går emot en av bankens viktiga kunder, så det finns en intressekonflikt även om du sitter på helt olika stolar i banken, säger en person som haft en central roll i ett större fondbolag.

Den här typen av intressekonflikter uppstår när fond- eller pensionsbolaget är en del av en större maktsfär, som exempelvis en bank. Om maktsfären och pensionsförvaltaren har intressen i samma bolag, finns risken att pensionsförvaltaren fogar sig efter ägarens vilja, och att agerandet i vissa bolagsstyrningsfrågor samordnas. En annan källa, en gång ansvarig för bolagsstyrningsfrågor i ett stort pensionsbolag, instämmer.

–De samordnar absolut, säger SvD Näringslivs källa.

–Det sker mer än vad man tror i diskussionen mellan pensionsfonderna och bolagen när det kommer till strategiska beslut. Det vill inte fondbolagen prata om. Men det kan diskuteras om detta är av hänsyn till spararnas avkastning. Det finns många fall där vi hade en klar uppfattning om vad som var bra för spararna, men där strategin alltid var att vänta till sista sekund, säger han.

Lars-Erik Forsgårdh är ledamot i Kollegiet för svensk bolagsstyrning och har lång erfarenhet av aktiemarknadsfrågor. Han menar att den här typen av samordning inte är lika vanlig som den var förr, men att det är svårt att hitta någon som ger några ärliga svar.

–Det är nog fortfarande så att exempelvis Handelsbanken Fonder tänker sig för både två och tre gånger i förslag som kommer upp på Handelsbankens eller Industrivärdens stämmor. Det sker nog på ett mer subtilt sätt, mer osynligt än tidigare, säger Lars-Erik Forsgårdh.

Ett tidigare debatterat ämne är hur arbetsmarknadens parter, LO, PTK och Svenskt Näringsliv, genom upphandlingen av tjänstepensioner fått ett betydande inflytande genom Alecta och AMF. De båda bolagen förvaltar närmare 800 miljarder kronor, varav drygt 150 miljarder ligger på börsen. Bara i storbanken SEB äger Alecta över 7 procent av aktierna, och i fyra av börsens största bolag har parterna tillsammans, eller var och en för sig, över 10 procent av rösterna. Till saken hör att Alecta och AMF båda är icke-valsalternativ i tjänstepensionsvalet, och då många struntar i att göra aktiva val hamnar pengarna automatiskt i bolag som helt och hållet kontrolleras av parterna själva.

SvD Näringsliv har talat med samtliga parter som alla hävdar att Alecta och AMF var de bästa alternativen. Däremot är de öppna med att det från avtalsparternas håll finns ett engagemang i bolagsstyrningsfrågor inom AMF och Alecta.

–I första hand ingriper LO utifrån att vi tycker att bolag där vi har en ägarandel, eller där vi sitter i styrelsen, ska följa arbetsrättsliga regler och regler för mänskliga rättigheter, och i det läget kommer vi alltid agera för att bolagen uppträder etiskt riktigt, säger Per Bardh, vice ordförande för LO.

Enligt ytterligare en anonym källa, centralt placerad i ett ömsesidigt livbolag, bidrar påtryckningarna från ägare och sfärbolag att tjänstemännen i fond- och försäkringsbolag ibland sätts under stor press. Ett bevis på detta, menar källan, är att vissa tjänstemän inledningsvis kan företräda en linje, för att plötsligt byta spår eller tystna helt.

–Det blir för jobbigt att själv tycka en sak, men verka i en annan ledning.

SvD granskar pensionsrådgivarna