Under söndagen drar årets Almedalsvecka i gång. Från den mytiska starten med Olof Palme på ett lastbilsflak 1968 har det hela svällt till en gigantisk happening. Förra året sattes nytt rekord med 44 procent fler evenemang än året innan.

I år blir det närmast dubbelt upp och nytt rekord. Kalendariet innehåller 1  050 programpunkter med cirka 560 arrangörer.

– Man måste kapitulera. Det har ­blivit så att man bara måste vara där, ­säger Irene Wennemo, chef för LO:s arbetslivsenhet.

I många år var det de politiska talen som allt snurrade runt. Men som getingarna lockas till saftglaset har efter hand intresseorganisationer och påtryckare sugits till Visbys gränder för att slåss om medieutrymmet.

Industriförbundet och Företagarna var först på plan med egna seminarier 1997. Nu förökar sig programpunkterna med förödande hastighet. Politiken är fortfarande kärnan, men Alme­dalen har blivit organisationernas och lobbyisternas tummelplats.

– Det av absolut största vikt att vara med i Almedalen, säger Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson.

Organisationen har förberett veckan som inför ett fältslag.

– Direkt när en Almedal tar slut sätter vi igång och planerar nästa. Vi jobbar benhårt med förarbetet. Förutom ett eget fullmatat program är vi med på andras. Vi har också medarbetare som går runt på seminarier och ställer frågor och markerar Företagarnas ställningstagande. Vi försöker jobba systematiskt, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.

För att nå ut i bruset har Företagarna laddat med seminarier och debatter veckans alla dagar, kryddat med lockbeten som EU-kommissionär Margot Wallström och artisterna Marit Bergman och Alexander Bard, samt förberett utspel och rapporter.

Utmaningen är få nationella medier att nappa. Det är en viktig värdemätare, förklarar Anna-Stina Nordmark-Nilsson. Men det är också ett tillfälle att ”folkbilda” journalister och beslutsfattare om företagandets betydelse.

Målet är att samtliga partiledare ska ”sjunga småföretagens lov” från Almedalens scen, säger hon.

– Vi kommer att räkna hur många gånger företagandet nämns i varje partiledartal.

Kampen om medieutrymmet har hårdnat i takt med att utbudet växt. Nu är floran av aktörer och evenemang så vildvuxen att många inte längre ser mediegenomslaget som huvudsaken.

– För 10–15 år sedan var Almedalen ett tillfälle att presentera en ny rapport och få uppmärksamhet. Nu är det så många seminarier att det mer är en bonus om det blir någon media, säger Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv.

Poängen med Almedalen är nu en annan, tycker han. Seminarierna är fullsatta av en kunnig publik, som vandrar runt mellan evenemangen. Det hela blir ett sorts ”laboratorium” för idéer om samhällsutvecklingen.

– Det är ett väldigt bra tillfälle att testa nya idéer och analyser på ganska initierade personer. En möjlighet att vara med i fronten för idéutvecklingen, säger Stefan Fölster.

Teknikföretagens informationschef Jonas Cohen anser också att tiden för utspel i Almedalen är förbi. Bruset är för högt. Men beslutsfattare, myndigheter, med- och motparter, medier, alla är på plats.

– Det vi vill är att nå fram med vårt budskap till rätt målgrupper och det är inte alla, säger han.

Medierådgivaren Paul Ronge som ­befinner sig i Antibes säger med viss distans att det ”är jätteskönt” att slippa vara i Almedalen.

– Men för lobbyföretagen är det julafton. De får visa sina muskler och kreativiteten är enorm, säger han.

För lite drygt ett decennium sedan stod det och vägde om Almedalen skulle bestå. Enkel matematik visade att alla inte kunde få medieutrymme.

– Sedan kom en nytändning. Idag finns det så många andra forum för att nå ut, sociala medier och egna hemsidor. Bloggandet och twittrandet kommer att bli hur stort som helst i år. Många är också där bara för att vara sociala. Det är viktigare att prata med rätt journalister än att hamna i tidningen, säger Paul Ronge.