Papandreou vann, men han ska ändå kliva åt sidan och snarast bereda väg för en bred samlingsregering. I praktiken blir denna ett slags administrativt styre utan verklig politisk färg, identitet eller riktning, men som formellt kan ta emot och förvalta de stora EU-lån som Grekland väntar på.

Vid lunchtid på lördagen gick Papandreou till presidenten Károlos Papoúlias för att presentera planen.

Till horderna av reportrar utanför sade han att samarbete över alla partigränser och nationell enhet var absolut nödvändig för att dämpa de andra EU-ländernas rädsla för att räddningspaketet på 130 miljarder euro, ett avtal som ger Grekland billiga lån mot att man gör ännu fler åtstramningar i de offentliga finanserna, är i fara.

– Brist på samsyn skulle göra våra europeiska vänner oroliga över om vårt land vill vara kvar i eurosamarbetet, sade premiärministern.


I början av veckan drog upproriska parlamentariker och ministrar från Papandreous egna parti Pasok tillbaka sitt stöd för ledaren, efter att han tillkännagivit att han tänkte utlysa en folkomröstning om villkoren för räddningspaketet, och med det lyckats reta upp alla andra euroländer som trott sig redan ha förhandlat klart om saken.

Skräckslagna av tanken på att folket skulle rösta nej - ett troligt scenario med tanke på det ökande missnöjet bland vanliga greker över den ekonomiska situationen och över hemmapolitikerna som inte kan ta dem ur den - så pressade ilskna europeiska ledare med tyska förbundskanslern Angela Merkel och franske presidenten Nicolas Sarkozy i spetsen Papandreou till att i så fall utöka folkomröstningen till att besluta om Grekland överhuvudtaget ska fortsatta vara med i eurosamarbetet.

Vreden och de nakna hoten om att Greklands dagar i euron kunde vara räknade, uppretade i sin tur Papandreous ministrar och flera parlamentsledamöter till att kräva premiärministerns avgång. En förtroendeomröstning utlystes, som Papandreou alltså vann.

I efterhand har Papandreou sagt att talet om folkomröstning bara var ett knep för att få högeroppositionen, partiet Ny Demokrati, att sluta motsätta sig räddningspaketet.


Vad Papandreou framför allt vunnit är tid. Nu får Grekland politiskt andrum åtminstone i tre månader till, då ett nyval ska hållas.

Till dess hinner man ta emot mer pengar ur räddningspaketet, som kommer portionsvis och bara om Grekland uppnår olika delmål på vägen, och kan betala ut löner och pensioner, och också betala av på statsskulden.

Papandreou har också vunnit en smula politisk stolthet: han går frivilligt, han blev inte petad. För att undvika myteri och uppror i de egna leden sade han inför förtroendeomröstningen att han inte skulle klamra sig fast vid makten även om han vann.

En av de personer som nu tros kunna leda samlingsregeringen fram till våren är Lukas Papademos, Greklands styrelsemedlem i Europeiska Centralbanken – som råkar vara en stark anhängare av åtstramningspolitik.


Vad Papandreou däremot inte vann i förtroendeomröstningen är verkligt förtroende. Grekerna verkar avsky honom mer än någonsin.

– Han försöker lägga skulden på andra, han säger att han har tagit på sig andras misstag, han spelar ädel när det är han som orsakat kaoset, säger Joana Savalas, en arbetslös journalist som själv tar kontakt med SvD på Syntagmatorget i Aten, behärskat upprörd men ivrig att berätta vad hon tycker om premiärministern.

Olga, som säljer rostade majskolvar och kastanjer bara ett stenkast från samma torg, som varit skådeplatsen för både våldsamma upplopp och fredliga demonstrationer i flera veckor och månader nu, lägger däremot inte band på sig:

– Papandreou är som Gaddafi, han kommer att bli dödad som Gaddafi, säger försäljaren som inte vill säga sitt efternamn.

Tolken understryker att det häftiga uttalande säkert är mer ett tecken på att ilskan nu svämmar över alla bräddar bland grekerna, än på att hon faktiskt tycker att Papandreou kan jämföras med den libyske diktatorn.

På en kiosk i centrala Aten har någon hängt upp en nidplansch över Papandreou som smilar och säger ”Allt är bra”. 21-åriga Valia Ampatzi poserar gärna vid postern, som en rolig ironi.