En vändning för den amerikanska ekonomin innebär inte bara att efterfrågan på skogsprodukter ökar utan att den amerikanska dollarn stärks, vilket gynnar massaproducenter som Södra, Stora Enso och Rottneros.
Under finanskrisens första år, 2008, sjönk världsmarknadspriset på sulfatmassa med nära 25 procent. Samtidigt stärktes dollarn i förhållande till den svenska kronan med nära 30 procent. För de svenska massaproducenterna innebar det i praktiken att intäkterna per ton massa ökade, trots den kraftiga prissänkningen.
För skogsindustrikoncernen SCA innebär 10 procents förändring av dollarkursen omkring 300 miljoner kronor på rörelseresultatet på årsbasis, enligt den senaste årsredovisningen.
Branschen har länge försökt komma ur beroendet av dollar genom att använda andra valutor, som euro, som handelsvaluta. Det har delvis lyckats, men glädjen av att ha sluppit dollarberoendet har grumlats av att euron, som bekant, visat sig ännu mer oberäknelig och euron sjunker nu snabbare än dollarn stiger i förhållande till kronan.
Men det största problemet inför 2012 är ändå en vikande efterfrågan på skogsindustriprodukter, som i allt väsentligt beror på den allt svagare konjunkturen i Europa som är den svenska skogsindustrins huvudmarknad.
Priset på blekt sulfatmassa, som är råvara i en rad andra pappersprodukter, till exempel finpapper, kartong och mjukpapper, har sedan halvårsskiftet 2011 i omgångar sjunkit med omkring 20 procent. Den nedgången kompenseras bara till en del av den starkare dollarn.
Nedgången i efterfrågan har gjort att skogsindustrin har minskat produktionen så att den vid årsskiftet låg i nivå med krisen 2008–2009. Under hösten låg pappersproduktionen 8 procent lägre än under samma period året innan, visar statistiken från branschorganisationen Skogsindustrierna. Neddragningen motsvarar produktionen från två till tre medelstora pappersmaskiner.
Värst är det dock för tryck- och tidningspapperstillverkarna. Flera branschanalytiker som SvD Näringsliv talat med, men som vill förbli anonyma, talar om att den nuvarande svackan som historisk i bemärkelsen att den kan innebära knäcken för många europeiska tidningsföretag och att den nordamerikanska tidningsdöden nu också har nått Europa. Det skulle i så fall innebära ytterligare problem för branschen, som under flera år försökt anpassa produktionen till efterfrågan genom att lägga ner äldre maskiner.
Inte heller trävarubranschen har det så kul numera. Efter några goda år i hägnet av den svenska kronan, som skyddade inte bara sågverken utan hela skogsindustrin, har sågverken det extra besvärligt. Trots att också den sektorn har dragit ner på produktionen har nyinvesteringar som de helt nya jättesågverken utanför Norrköping (Holmen) och Värö (Södra) gjort att produktionsvolymerna ökat samtidigt som timmerpriserna hålls uppe.
Nedgången för sågverken följer i princip aktiviteten på byggmarknaderna i såväl Sverige som exportländerna. Som de flesta vid det här laget är medvetna om har byggandet i de flesta europeiska länderna i princip avstannat som en följd av skuldkrisen. Under ett par år hölls byggandet igång med hjälp av subventioner till Rot-marknaden (Renoveringar och tillbyggnader), vilket inte är någon helsvensk företeelse, ifall någon trodde det.
I dag har också Rot-marknaden torkat upp och den enda trösten, som en analytiker uttrycker det, är att byggandet inte kan minska mer. Hoppet står till de nordafrikanska länderna, som seglat upp som en av sågverkens viktigaste marknader men framför allt till USA:s bostadsmarknad som visat tecken till pånyttfödelse.
I fall tecknen visar sig i en ökad efterfrågan innebär det att den amerikanska exporten till Europa minskar och ger utrymme för de nordiska sågverken, samtidigt som Nordamerika kan ses som en potentiell exportmarknad.
En viktig orsak till skogsindustrins problem ligger i höga råvarupriser. Under tidigare konjunktursvackor har råvarupriserna i princip följt konjunkturen i upp- och nedgångar. Numera har det tillkommit en ny marknad för skogsråvaran, nämligen energimarknaden.
Sjunker råvarupriset tillräckligt långt är energibolagen villiga att köpa, framför allt massaved, för att elda i värmeverken. Styrande på den marknaden är, lite paradoxalt, kolpriset i Tyskland, trots att vi i Sverige inte använder någon kol.
Det har gjort att det har skapats ett golv för massavedspriserna, till glädje för skogsägarna antagligen men ett problem för den exporterande skogsindustrin.
