Natten till den 11 maj förra året börjar temperaturen inne i kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 att höjas. Det är strax före midnatt när instrumenten i kontrollrummet börjar ge utslag. Vad som händer inne i reaktorn kan man inte se, det pågår ett så kallat tryckprov inne i kammaren, och både kameror och brandlarm är urkopplade. Vid den här tidpunkten har reaktorn redan varit ur funktion i en månad, och tryckprovet är till för att säkerställa att inget radioaktivt material kan läcka ut när man väl kör igång verksamheten igen.
Men det blir inte så. När inspektörerna väl kommer in i reaktorn får de en chock. Det är stora mängder sot överallt, och den brand som ska visa sig ha börjat i en kvarglömd vattendammsugare har spridit sig. En aluminiumstege har smält ihop och det plexiglas som omringar bassängen har spruckit av hettan. Utåt heter det att en ”mindre brand” har ägt rum, men att den var ofarlig och att inget radioaktivt material har läckt ut. Det hela orsakades av dammsugaren, som någon av de anställda hade glömt att ta bort. Felet beror enligt Ringhals på den mänskliga faktorn och en enskild medarbetares slarv.
Men en genomgång som tv-programmet Uppdrag Granskning gjort visar att felet inte är en enskild medarbetares. Det är istället systematiskt slarv på ledningsnivå som lett till brister i organisationen, och order som kan misstolkas.
– Ett mänskligt misstag tycker jag inte att det är. Det är många människor inblandade. Det pekar snarare på ett organisatoriskt problem. Det är ju inte ett beslut vid ett tillfälle, utan en process som pågick under förhållandevis lång tid, säger Leif Karlsson, enhetschef på Strålsäkerhetsmyndigheten, som var på plats på Ringhals för ett annat möte dagen efter branden, men som inte fick någon information om vad som skett.
I programmet berättar Leif Karlsson att strålsäkerhetsmyndigheten satte kärnkraftsverket under så kallade särskild tillsyn redan i juli 2009 sedan flera tidigare missöden, och att Ringhals fortfarande stod under tillsyn i maj 2011 när det började brinna. Ändå ansåg inte ägaren Vattenfall att man behövde informera strålsäkerhetsmyndigheten när de var på besök.
Det var i och för sig i dammsugaren som det först började brinna. Men de order som gått ut inför tryckprovet var otydliga, och det var inte enbart vattendammsugaren som var kvar i reaktorn. Även dykarutrustning och verktyg låg kvar – trots att reaktorn ska vara tom vid sådana tester.
– Det blev inte urstädat som det skulle. Det visar facit. Det fanns organisatoriska brister i vem som hade det slutgiltiga ansvaret inför testet, säger Ringhals kommunikationschef Gösta Larsen till programmet. Larsen erkänner att det kommit motstridiga order från ledningen, och att ingen hade det slutliga ansvaret för att det var undanplockat.
Enligt Uppdrag Granskning fick de anställda dels besked om att reaktorn skulle vara tom inför testet, men samtidigt stod det i instruktionerna att det material som skulle användas efter testet skulle lämnas kvar. Testet hade då tidigarelagts med 40 timmar för att Ringhals skulle spara tid och få i gång reaktorn tidigare än beräknat.
I höstas räknade Sveriges Television ut att Vattenfall förlorat 1,8 miljarder kronor på att reaktor 2 stod till. En siffra som är långt högre idag eftersom reaktor 2 fortfarande inte kommit igång efter saneringsarbetet.
