Nervositeten över USA:s problem bidrog i går till att sänka aktiekurserna i Shanghai med 3 procent. Samma dag försökte utrikesminister Hillary Clinton i ett tal i Hongkong övertyga en kinesisk publik att politikerna i Washington kommer att kunna nå en överenskommelse som både höjer skuldtaket och sanerar statsfinanserna framöver.

De offentliga kommentarerna från Peking till USA:s problem har än så länge varit återhållsamma. Men den myndighet som förvaltar Kinas valutareserv förklarade häromdagen att den noterat varningarna från de två kreditvärderingsinstituten Standard & Poor’s och Moody’s att USA riskerar sänkt kreditbetyg om ingen uppgörelse nås om skuldtaket.

I väl avvägda ord förklarade myndigheten att den hoppas att USA kan samlas kring en seriös politik som stärker de internationella marknadernas förtroende och ”respekterar och skyddar investerarnas intressen.”

Den växande frågan är nu vad USA:s statsfinansiella kris betyder för Kinas intresse att fortsätta placera det mesta av sina reserver i dollar även i framtiden.

Enligt en artikel i Financial Times nyligen har ekonomer genom olika statistiska jämförelser kommit fram till att Kinas centralbank sannolikt bara placerade en fjärdedel av sina nya reserver de första fem månaderna i år i dollar för att i stället öka sina investeringar i andra valutor. Men andra analytiker tvekar om beräkningarna stämmer och tillägger att det kan i så fall kan handla om en tillfällig nedgång.

Bakgrunden är att Kina är den amerikanska statens största utländska långivare och att den kinesiska staten har världens i särklass största valutareserv. Fördelningen av denna reserv på för närvarande 3200 miljarder dollar är en statshemlighet, men enligt Internationella valutafonden (IMF) ligger sannolikt ungefär två tredjedelar i dollarplaceringar, alltså i runda tal drygt 2000 miljarder dollar. Därav var 1160 miljarder placerade i amerikanska statsobligationer i maj, enligt USA:s finansdepartement. Därutöver placerar andra statliga kinesiska instanser också stora summor i dollarbaserade tillgångar. Dessutom har privata och statsägda kinesiska företag stora placeringar i dollarpapper.

Även Japan hade drygt 900 miljarder dollar i statsobligationer i maj, enligt USA:s finansdepartement. Totalt har asiatiska länder i runda tal 3000 miljarder dollar placerade i sådana papper, enligt nyhetsbyrån Reuters, och det gör Asien mycket exponerat för en betalningsinställelse i USA. Summan som är placerad där är så stor ”att den inte lämnar Asien någonstans att gömma sig”, noterar Reuters.

Kina har länge velat minska dollarns dominans, både globalt sett och för sina egna placeringar. Men det är inte lätt för kineserna att hitta bra alternativ i tillräckligt stor skala. Skulle den kinesiska staten till exempel placera mer statliga reserver i ädla metaller eller råvaror kan det driva upp priserna på sådana produkter ytterligare, vilket skulle drabba många kinesiska företag och privatpersoner. Och det är ont om andra valutor som kan ses som riktigt stabila placeringar, särskilt nu när euroländerna kämpar med sin svåra skuldkris.Det finns alltså gott om dilemman, och Kina har ett mycket starkt egenintresse av att USA undviker en förvärrad statsfinansiell kris eller ett kraftigt dollarfall.