Det är nästan lite provocerande. Som om någon slagit blå dunster i ögonen på en och sedan hoppas att det där glömmer han nog bort. Magnus Böcker var ju den yttersta garanten för att Nasdaqs köp av OMX inte skulle degradera Stockholmsbörsen till något litet lokalkontor i kalla norra Europa. Många var rädda för det och tog till orda i den debatt som föregick affären.
Men gång på gång kom lugnande besked. Nasdaqs vd Robert Greifeld och blivande vice vd Magnus Böcker försäkrade att Stockholmsbörsen skulle få en prioriterad ställning inom Nasdaq. Dessutom skulle Nasdaq satsa på Finansplats Stockholm, ett projekt med syfte att utveckla Stockholm till norra Europas finansiella centrum.
Men av de tjusiga planerna har inte mycket blivit verklighet. Antalet anställda i Frihamnen har istället minskat sedan affären och Finansplats Stockholm känns mest som en papperstiger i dagsläget. Magnus Böckers ett och ett halvt år i New York är en löjligt kort tid. Man anar konflikter mellan honom och Bob Greifeld och man undrar stilla om Böcker har hunnit packa upp ordentligt innan han nu ska packa ihop igen för vidare resa till Singapore?
Stockholmsbörsens chef Erik Thedéen sticker ut i sammanhanget. Han har gett börsen ett ansikte utåt och har varit duktig på att marknadsföra Nasdaq OMX men det har inte resulterat i något lyft för verksamheten. Finanskrisen spelar naturligtvis en viktig roll. Men ändå. Intrycket redan innan gårdagens besked är att Nasdaq OMX blir allt mer amerikanskt.
Att Magnus Böcker ersätts med två amerikanska chefer blir bara ytterligare en illustration av detta.
Å andra sidan kanske man inte ska hetsa upp sig utan inta en mer desillusionerad inställning till processen. Det är så här det brukar gå till. Storaffärer presenteras som ett samgående mellan lika parter för att sedan blir något helt annat. Se Stora och Enso, se Astra och Zeneca och se nu Nasdaq och OMX.
