I går lade Utredningen om omställningsavtal fram sitt betänkande. Slutsatserna är att avtalen för med sig en rad positiva effekter för individerna som drabbas, företagen och samhället.
- Erfarenheten av de existerande avtalen är goda, mycket för att det är en hög träffsäkerhet i åtgärderna. Det är skräddarsydda lösningar för individen. Tiden i arbetslöshet förkortas. Dessutom är det gynnsamt ur samhällsekonomisk synpunkt. Avtalen bidrar till ett ökat omvandlingstryck på arbetsmarknaden, de bidrar också till en kompetenshöjning och belastningen på den traditionella arbetsmarknadspolitiken blir mindre, säger Lars Eric Ericsson, särskild utredare.

I dag omfattas en miljon privattjänstemän och statligt anställda av trygghets- eller omställningsavtal. Det är kollektivavtal som innebär att anställda som sägs upp får hjälp att hitta ett nytt försörjningssätt. Hjälpen är individanpassad och kan till exempel bestå av ekonomisk ersättning som komplement till a-kassan, rådgivning eller stöd i form av utbildning
och praktik.

Verksamheten bedrivs av så kallade trygghetsråd som finansieras genom att företagen betalar in en avgift, som beräknas som en procentuell andel av lönesumman.
Men stora grupper på arbetsmarknaden saknar i dag trygghets- eller omställningsavtal, till exempel de privatanställda inom LO-området och anställda inom kommuner och landsting.
För ett och ett halvt år sedan tillsatte regeringen därför en utredning för att belysa de omställningsavtal som finns på arbetsmarknaden i dag, samt överväga om avtal med liknande innehåll skulle kunna ingås så att hela arbetsmarknaden täcks in.

Statskontoret har på utredningens uppdrag genomfört en samhällsekonomisk analys, som visar att avtalen har positiva effekter på statsfinanserna. Statskontoret beräknar att staten 1999 sparade in mellan 1,2 och 2,2 miljarder på att 18 000 som blev uppsagda omfattades av omställningsavtal.
Besparingarna beror på att kostnaderna för a-kassa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade.
- Om större grupper skulle
omfattas av lösningar som liknar omställningsavtalen vi har i dag, skulle trycket på den traditionella arbetsmarknadspolitiken bli mindre och vi får besparingseffekter. Men vi lägger inga synpunkter på hur regering och riksdag hanterar ett ökat finansiellt utrymme, säger Lars Eric Ericsson.
En direkt statlig finansiering av trygghetsrådens verksamhet vore enligt utredningen olämplig, eftersom det skulle äventyra rådens oberoende ställning.

99F

08-13 54 41, maria.wahlberg@svd.se

Maria Wahlberg