Andreas Johansson är 28 år och socionom. Under studietiden gick han på åtskilliga timanställningar och efter examen, våren 2009, fanns bara vikariat att finna.

Två år senare har han fast jobb, är nybliven pappa och har flyttat in i sin första lägenhet där hans eget namn står på köpekontraktet.

–Nu har jag allt jag vill ha, säger han.

Men han menar att vägen dit har varit onödigt lång. Andreas Johansson ångrar inte sina studier, men om han inte hade påbörjat sin akademiska bana hade han troligtvis fått en fast tjänst tidigare. Nu tog examen honom i stället till en resa in i osäkerheten.

Onödigt lång väg, också på grund av att ett av hans första vikariat som socionom i Stockholm stad kom till trots att personen som haft tjänsten tidigare hade slutat permanent. På enheten bestod omkring hälften av alla anställda av vikarier.

–Det är inte fel med vikariat i sig, men när de har satts i system går kompetens och långsiktighet förlorad, säger Andreas Johansson.

Som vikarie kände sig Andreas Johansson otrygg, osäkerheten kring framtiden var stor och bostadsmarknaden en mardröm. I dag när han åker på vägen från hemmet till jobbet kan han peka ut fyra ställen där han har bott under de senaste två åren.

–I Stockholm hänger arbetsmarknaden och bostadsmarknaden ihop, säger han.

Tillfälligt jobb och tillfällig bostad ledde till ökad stress hos stora delar hos personalen, vilket i sin tur resulterade i en instabil arbetsplats.

–Ju bättre man mår desto bättre presenterar man på jobbet, och det gäller inte minst inom socialtjänsten där det ställs höga krav på att vara trygg som person, säger han.

Arbetet som socialsekreterare inkluderar många möten med personer i utsatta situationer som måste blo tta sig, sina levnadsförhållanden och känslor. Ett framgångsrikt arbete kräver ett väl uppbyggt förtroende mellan socialsekreterare och klient. Ett förtroende som tar allt längre tid att bygga upp desto fler gånger som klienten måste gå igenom samma process.

–Självklart blir kvalitén på verksamheten lidande vid stor genomströmning av personal. Och det värsta är att den här typen av anställningar har blivit så vanliga att de för många arbetsgivare och unga arbetssökande anses vara det normala.