OECD använder sig av en modell för bostadsmarknaden som baseras på bland annat hur bostadspriserna har utvecklats nära tillbaka i tid, antalet toppar i bostadspriserna i andra OECD-länder, räntan, inflationen, bostadsinvesteringar och arbetslöshetsgapet.
OECD använder denna modell i två olika scenarier. I det första scenariot är bostadspriserna konstanta från kvartalet med senast tillgänglig statistik och i det andra scenariot stiger eller sjunker bostadspriserna med 10 procent över prognosperioden 2011–2012 beroende på om priserna har stigit eller sjunkit fram till kvartalet med senast tillgänglig statistik.
I båda scenarierna indikerar OECD:s modell att bostadspriserna i Sverige toppar under 2011 eller 2012.
Enligt OECD ligger de svenska bostadspriserna i förhållande till hyrorna 43 procent över det långsiktiga genomsnittet och priserna i förhållande till inkomsterna är 32 procent över det långsiktiga genomsnittet.
”I länder som Kanada, Frankrike och Sverige, där huspriserna har stigit kraftigt till följd av mycket låga räntor och där priserna i förhållande till hyrorna är förhöjda i förhållande till vad de har varit historiskt finns det en viss risk för en marknadskorrektion”, skriver OECD.
OECD skriver att även om en sådan korrektion inte behöver hota stabiliteten i banksektorn på kort sikt, särskilt om lämpliga policyåtgärder vidtas, finns det ändå en risk för att det kan leda till ”stora negativa effekter på balansräkningar och bankstress.”
För länder där bostadspriserna toppade före finanskrisen signalerar OECD:s modell en botten i båda scenarierna i USA, Spanien, Irland och Grekland.
I Japan och Tyskland har bostadspriserna sjunkit under en lång rad år och i det andra scenariot finns en stor sannolikhet för att de japanska huspriserna bottnar. I Tyskland signaleras ingen botten i något av scenarierna även om OECD noterar att bostadspriserna stigit något sedan 2008.
