Försvaret inför valet under tisdagen från de få demokrater som vågar lyfta fram denna historiska reform går ut på: Så du är arg för att dina barn täcks fram till 26 års ålder, för att det ökända hålet i läkemedelspengen fylls igen, för att ingen ska kunna utestängas på grund av att de är just sjuka?
Ilskan bottnar först och främst i att enskilda individer ska tvingas teckna vårdförsäkring i framtiden. Ett oacceptabelt intrång i privatlivet, enligt kritiker. Själva grundidén i all försäkringsverksamhet, enligt alla som tycker att det är skamligt att en del amerikaner har tillgång till världens i särklass bästa sjukvård – medan andra får söka sig till akuten eller kliniker där personalen arbetar gratis.
Republikanerna säger att de tänker riva upp lagen som redan utmanats i domstol i enskilda delstater. Argumentet att man måste försäkra sin bil möts med motargumentet att ingen tvingar en att köpa bil. Om Obama sägs allmänt att han inte skulle ha låtit kongressen utforma detaljerna och inte så envist koncentrerat sig på denna fråga – utan på ekonomin. Men utvidgad rätt till sjukvård var ett av hans viktigaste vallöften och hade han inte satt igång omedelbart skulle reformen aldrig ha kunnat klubbas.
I Vita huset hoppades man på ett varmare välkomnande på sikt, men så har inte skett. Varför? Svaren är många. Missnöje med allt kongressen gör. Starka intressen i en sektor som svarar för upp till en sjättedel av USA-ekonomin. Felaktig information om Medicare. Farhågor om ännu större underskott. Men, det finns ett argument till: Majoriteten av amerikanerna har försäkring och majoriteten av dem är nöjda. Nu befarar de försämringar och vem vill ha det?
