Orsaken till tvärstoppet skyllde Ericsson på dollarfallet och en allt tuffare konkurrens och prispress på mobilsystemmarknaden.

Aktiemarknaden togs bokstavligen på sängen av vinstvarningen och Ericssonaktien, som många hoppats skulle stiga till över 30 kronor, föll i stället från 26,40 kronor till 20,10, ett fall på 23,8 procent under dagen. Efter detta har kursen inte återhämtat sig. Tvärtom har Ericssonaktien på ett år fortsatt nedåt och har till dags dato med totalt omkring 60 procent. Under samma tid har Stockholmsbörsens huvudindex, OMXS, fallit 45 procent.

Ericssonledningen och i synnerhet vd Carl-Henric Svanberg fick genast utstå en hård kritik för sitt sätt att hantera informationen till marknaden. Hur kunde det komma sig, undrade analytikerna, att Sveriges i särklass bäst bevakade och genomanalyserade företag kunde komma med nyheter som så fullständigt överraskade marknaden.

Ericssons egen förklaring att nedgången i såväl omsättning som vinst blev känd bara någon dag innan och att vinstvarningen gjordes offentligt som snart det överhuvudtaget var möjligt, möttes av misstro. Hur kan det vara möjligt att läget så plötsligt hade försämrats, eftersom Ericsson så sent som en månad tidigare, den 11 september, inte med en stavelse antytt några moln på himlen, tvärtom marknaden hade sällan varit ljusare.

De hårda attackerna från analytiker, journalister och, inte minst, investerare, som alla ansåg att företagsledningen borde ha vetat hur orderläget såg ut och var vinsten skulle hamna. Det återstod ju bara en vecka till dess kvartalsrapporten för det tredje kvartalet skulle släppas.

Företagets försvar handlade i huvudsak om att man bara följde börskontraktets regler när det gällde informationsgivning, nämligen att informera så snart man hade nyheter eller fakta som kan påverka aktiens kurs.

Inte blev det bättre lite senare under hösten när Ericssons ledning träffade amerikanska investerare och analytiker i New York. Syftet för mötet var just att dämpa kritiken från den amerikanska marknaden som ansåg sig förfördelad i förhållande till den europeiska när det gällde tillgång till information.

Resultatet av träffen i New York blev ytterligare 11 procents kursfall. Orsaken var, enligt analytiker som satt här hemma i Europa, att Car-Henric Svanberg slant med tungan och avslöjade ytterligare information, medan Ericsson hävdade att den information som gavs redan var känd av marknaden i samband med den första vinstvarningen, nämligen att försäljningen under året skulle hamna i den lägre delen av intervallet 53-60 miljarder kronor.

För minnesgoda läsare var Ericssons vinstvarning och den därpå följande informationsmissen inte de första i telekomjättens historia. I själva verket var de bara de senaste i raden. I slutet av 1990-talet klantade Ericsson till det riktigt ordentligt när man plötsligt tappade tätpositionen på mobiltelefonmarknaden, förlorade tiotals miljarder utan att poängtera vilka effekter det hade för Ericssons finansiella ställning och framtid. Det mesta doldes av en börskurs som rusade och av den överoptimism som allmänt rådde åren kring år 2000.

Den verkliga kallduschen kom strax efter nyår 2001 när Ericsson presenterade sitt resultat för det fjärde kvartalet under det föregående året. Det visade sig att Ericssons orderbok var tom och att hela branschen gått in i väggen.

Precis som hösten 2007 undrade analytiker och journalister hur i all sin dar det kunde komma sig att Ericssons företagsledning inte visste, eller ens anade, att företaget befann sig i en djup kris?

Och precis som knappt sju år senare bedyrade företagsledningen att allt såg normalt ut ända till strax före rapporten. Visst hade luften gått ur börsen under hösten 2000 men utsikterna för Ericssons kunder, telekomoperatörerna, var ljusa.

Resten är historia. Ericsson tvingades halvera verksamheten och koncentrera sig på mobilsystemen. Företaget höll under rekonstruktionen på att gå i konkurs men räddades av sina aktieägare i den berömda nyemissionen 2002.

Den fråga som Ericssons nuvarande företagsledning måste brottas med under den närmaste tiden är hur marknadens förväntningar på Ericsson egentligen ser ut. Sedan årsskiftet har aktien fallit med 30 procent, vilket indikerar att förväntningarna på de kommande resultatrapporterna är lågt ställda. Även om en vinstvarning nu skulle vara sakligt motiverad kan den uppfattas som om läget för Ericsson har ytterligare försämrats. Å andra sidan kan ett dåligt resultat för det tredje kvartalet utan föregående vinstvarning skapa nya protester och krav på Carl-Henric Svanbergs avgång.

Ericsson har prövat bägge alternativen och fått lika mycket kritik av marknaden. Den 24 oktober kommer svaret i rapporten för det tredje kvartalet.