Det senaste halvåret har varit dramatiskt inom LO. Den gemensamma fronten mot arbetsgivarna inför avtalsrörelsen havererade i början av september. Då lämnade tre av industrifacken LO-samordningen efter oenighet om kravet på en jämställdhetspott. Slitningarna var tydliga redan i våras, då LO-styrelsen vid ett stormigt möte diskuterade det nya Industriavtalet som en oenig styrelse till slut gav klartecken för.

Motsättningarna diskuteras i en ny rapport från 6F, som SvD Näringsliv har tagit del av. Den bygger på intervjuer med förbundsordförande och avtalssekreterare i de sex förbund som står bakom 6F. Rapporten präglas av en öppenhet som arbetsmarknadens organisationer sällan bjuder på och ger en ovanlig inblick i vad som händer bakom kulisserna.

Vi vet att när det finns en dokumentation får den ofta fötter. Då är det lika bra att göra den offentlig, så att alla som är intresserade får läsa och kommentera. Vi ser ett värde i att ha en öppen diskussion, säger Sekos ordförande Janne Rudén till SvD Näringsliv.

6F bildades september 2009, när Seko, Byggnads, Transport, Elektrikerna, Fastighets och Målarna skrev under ett formellt avtal om samarbete. Tillsammans har förbunden närmare 375 000 medlemmar och kan mäta sig med tungviktarna IF Metall och Kommunal.

Enligt samarbetsavtalet är målet att ge starkare fack i kampen för bättre löner och villkor. Förbunden har också lovat att bistå varandra, bland annat i avtalsfrågor, något som har gett upphov till oroade kommentarer från arbetsgivarhåll.

Oron finns uppenbarligen även internt inom LO. Byggnads ordförande Hans Tilly förklarar i rapporten att ”det har varit mycket kritik, både bland industriförbunden och inom LO-kansliet”. Samtliga sex förbundsordförande gör också klart att ett uttalat syfte med att bilda 6F var att skapa en motvikt till industrin.

Frustrationen över industrifackens dominans i LO är tydlig i rapporten, som bygger på intervjuer med förbundens ordförande och avtalssekreterare. Ambitionen att bilda en motvikt till industrin har dock haft blandad framgång.

Förbunden höll inte ihop när LO-styrelsen den 9 maj tog ställning till om det nya Industriavtalet är förenligt med LO:s samordning. 6F drog upp taktiken vid ett gemensamt förmöte, där alla var överens om att svaret skulle vara nej. Men det blev bara Transport som reserverade sig i LO-styrelsen.

- På någon dryg timme efter vårt förmöte hade alla bytt åsikt, säger Transports ordförande Lars Lindgren.

- Jag är fortfarande upprörd över att vi i 6F inte kunde hålla ihop.

Enligt de övriga var alla förbund kritiska på LO-styrelsens möte, som beskrivs som ”väldigt rörigt”. Men det var samtidigt tydligt att industrifacken tänkte skriva under Industriavtalet oavsett vad de andra tyckte, förklarar Fastighets ordförande Hans Öhlund.

Byggnads ordförande Hans Tilly ser det som hände som en väckarklocka för 6F.

- Det krävs kanske lite mer förberedelser ibland och mer diskussion om hur vi vill ha framtiden. Vi får absolut inte splittras, säger han.

Att jämställdhetspotterna blev ett gemensamt LO-krav ser 6F-förbunden ändå som en klar framgång. De anser att det är tveksamt om Kommunal och Handels hade klarat att driva igenom det själva.

Nästa år går samarbetet in i en ny fas. Fem av förbunden ska flytta ihop i gemensamma lokaler och träffas nu regelbundet i en gemensam styrgrupp. Transport har beslutat att inte följa med. Alla förbund ser en risk i att det kan leda till att Transport hamnar mer utanför.

I vår står LO inför ett vägval, när en ny LO-ordförande ska utses. Kommunal och IF Metall har lanserat varsin kandidat. Om 6F agerar gemensamt kan de avgöra valet. Sekos ordförande Janne Rudén tror också att de kan enas bakom en kandidat.

Men där hoppas jag att alla förbund kan agera samfällt, så att vi får en bra LO-ledning, säger han diplomatiskt.