Ett utbrott på solen kan få stora konsekvenser även på jorden. Solstormar kan skada satelliter, elsystem, annan teknisk utrustning och biologiska system. Rymdforskare vid Uppsala universitet försöker få fram ett varningssystem för solstormar och använder ett helt nytt dataprogram från IBM för att klara det.
Foto: AP/NASA
Med ojämna mellanrum blir det utbrott på solen som får stora konsekvenser på och omkring jorden. Utbrotten kan slå ut elektroniken i våra kommunikationssatelliter, knäcka transformatorstationer och andra delar av elnäten, stoppa radio- och tv-utsändningar och slå ut navigationssystem som bygger på gps.
Själva utbrotten är inte mycket att göra åt. Men om man kan få en tidig varning är mycket vunnet. Då går det att skydda känsliga system och i bästa fall helt undvika skador.
Och det är just det forskarna vid Institutet för rymdfysik i Uppsala tittar på. De har vidareutvecklat en metod där de använder en stor mängd billiga antenner som satts ut i trakterna av Växjö, och snart också i Ronneby.
Förenklat kan man säga att forskarna ersätter ett stort och mycket dyrt radioteleskop med mängder av små antenner som sprids ut över landskapet. Varje antenn fungerar som ett öra som via radiovågor avlyssnar vad som händer på solen. Genom att det är så många antenner får man sedan en bra bild när signalerna från alla antenner slås ihop.
Den här metoden används på flera håll fast forskarna har nu lyckats ta ytterligare ett steg. De har lagt till ännu en riktning och de kan nu också mäta tidigare outforskade egenskaper hos radiostrålningen.
– Vi skapar en tredimensionell bild där man också ser tydligt varifrån signalerna kommer och vilken riktning de har. Ju fler antenner vi har, desto bättre blir upplösningen, säger Bo Thidé professor vid Institutet för rymdfysik.
Först användes tekniken på mycket höga frekvenser men forskarna i Uppsala har lyckats visa att den kan användas även i det vanliga radioområdet och man samlar då in mycket stora datamängder om vad som händer på solen. Mängden är närmast absurt stor och det är ett av de stora problemen med tekniken.
Under en timmes mätningar får man till exempel in 22 Terabyte data. Det motsvarar ungefär datamängden på alla webbsidor på internet.
Det var här forskarna i Uppsala fick ta hjälp av forskarna vid Watson Research Center på it-företaget IBM utanför New York. De arbetade med ett nytt system för hur man ska kunna hantera mycket stora mängder av strömmande data, det vill säga data som inte lagras utan processas direkt.
Den här typen av riktigt stora mängder uppstår ibland inom naturvetenskaplig forskning eller till exempel inom finansbranschen där man följer mängder av aktier och andra kursrörelser.
– Att spara all data på stora hårddiskar är i praktiken inte möjligt eftersom det skulle bli både för dyrt och utrymmeskrävande. Man vill därför göra analysen omedelbart och bara spara det som är intressant.
– I många fall har man heller inte tid att vänta på att data först ska sparas innan det analyseras. Det gäller inte minst i finansbranschen där man vill ha svar direkt för att kunna göra bra affärer, säger Erling Weibust som är specialist på superdatorer på IBM i Norden.
Resultatet blev något som IBM kallar System S. Det är en mjukvara, ett dataprogram, som kan köras på allt från riktiga superdatorer till mängder av sammankopplade persondatorer. Programmet arbetar med att bearbeta riktigt stora datamängder som kommer från flera olika håll samtidigt och ofta inte verkar ha någon struktur.
Det tog fem år att utveckla programmet som nu precis släppts till ett begränsat antal kunder. Under utvecklingen var de svenska forskarna vid Institutet för rymdfysik en av ett tiotal grupper i världen som fick hjälp med sitt arbete. I utbyte försåg de IBM med verkliga testdata i enorma mängder som teknikerna i USA kunde använda för att få systemet att fungera.
Bland de andra forskargrupperna fanns de som arbetade med så olika saker som nya diagnosmetoder för svårt sjuka och för tidigt födda barn, kartläggningar av ekosystem i hav och ett finanshus som analyserade mer än fem miljoner avslut i sekunden.
– Det här har varit ett stort steg framåt för oss. Jag har programmerat i 40 år och sett rätt mycket. I det här fallet är jag rätt imponerad av vad de gjort, säger Bo Thidé som nu bland annat arbetar vidare med hur presentationen av all information man får fram ska bli så enkel som möjligt.
– Man kan säga att vi nu får fram det vi frågar efter och nu jobbar vi mycket med hur det ska visualiseras. Målet är att det ska bli så tydligt att skolor ska kunna koppla upp sig och följa vårt arbete.
