Kjell Aleklett leder ASPO, en internationell grupp av forskare som studerar frågan om när världens produktion av olja når sin topp – Peak oil. Den första konferensen någonsin på detta tema organiserades i Uppsala 2002. Sedan dess har Aleklett bjudits in i allt mäktigare församlingar med sitt budskap om att världen inte längre kan fortsätta att öka sin oljekonsumtion.
”Vi har klättrat högt upp på oljeberoendets stege och vi måste på något sätt klättra ner igen. Det kan redan vara för sent för en mjuklandning, men vi kanske har tid att lägga ut några madrasser för att dämpa fallet”, skriver Aleklett och hans forskargrupp på Uppsala universitet i en rapport som nu presenterats i Paris för industriländernas samarbetsorganisation OECD och International Transport Forum. Mötet är en förberedelse inför OECD:s transportministermöte i maj nästa år.
Grundtanken i det som brukar kallas för teorin om Peak oil, eller oljetoppen, är att man utifrån de oljereserver som har hittats kan förutspå hur stor den maximala produktionen kan bli och vilket år den toppen nås.
När kurvan för nya oljefynd faller, vet man att det några år senare även uppstår ett fall i produktionen av olja. Problemet är att reservtalen från de oljeproducerande länderna i Opec är osäkra. Av politiska skäl ökade oljekartellens medlemmar sina reserver kraftigt på 1980-talet, eftersom nya regler infördes i kartellen. De länder som hade störst reserver skulle få högst produktionskvoter.
De geologiska instituten i världen har också olika beräkningar för hur mycket mer olja som fortfarande kan hittas. Superoptimisten är US Geological Survey, USGS.
Inom oljeindustrin anordnas det med jämna mellanrum slutna konferenser där representanter från både privata och statliga oljebolag, Opec, departement och organisationer bjuds in. Alla som deltar måste själva göra presentationer av intresse för de andra deltagarna.
2006 diskuterades de reservtal som USGS gjort i sju regioner – Västra Sibirien, Nigerdeltat, Sydvästra Afrika, Kaspiska havet, Mexikanska bukten, Offshore Brasilien och Saudiarabien. USGS har beräknat att det kan finnas 368 miljarder fat olja. Enligt oljeindustrins egna experter är ett realistiskt tal bara en tredjedel av detta.
– Om detta även gäller för talen USGS redovisar för resten av världen är slutsatsen att den internationella energibyrån, IEA, måste sluta använda dem för sina scenarier över oljeproduktionen, säger Kjell Aleklett.

