Den uppdaterade konjunkturprognosen levererar Parisbaserade samarbetsorganisationen OECD, samtidigt som världens finansmarknader kan summera sin mest dramatiska vecka på många år då Wall Street med en hårsmån undgick en ren härdsmälta.
En blixthavererad amerikansk investmentbank, Bear Stearns. En plötslig vinstvarning från Crédit Suisse. Och nya akuta räddningsaktioner från Federal Reserve i form av en ny kraftig sänkning av styrräntan och beslut om att pumpa in nya miljarder i banksystemet, plus en garanti om att – i strid mot gammal praxis – stötta andra finansföretag på samma sätt som de centralbanksövervakade affärsbankerna. Det är bara några av de händelser som dragit fetstilsrubriker runt om i världen i veckan.
Samtidigt har börskurserna för banker och andra finansföretag studsat som pingpong-bollar. Fast huvudriktningen har varit neråt. De ”lättnadsrallyn” som följde efter Feds aktioner och efter delårsrapporter från investmentbanktrion Lehman Brothers, Goldman Sachs och Morgan Stanley, som inte var så dåliga som befarat blev kortvariga.
”Med den information vi har idag blir svaret att vi förmodligen inte ens nått halvvägs genom krisen” besvarar SEB chefsekonom Robert Bergqvist i ett marknadsbrev sin egen fråga: Hur länge ska eländet fortsätta?
”Den reala ekonomin är inte skyddad från finansturbulensen”, konstaterar OECD i sin prognosuppdatering av den närmaste tidens tillväxtutsikter för USA, Euroland och Japan.
Prognosen är i och för sig rätt försiktigt formulerad. Den innehåller inga domedagsprofetior. Det brukar inte rapporterna från OECD göra. Organisationens prognoser brukar ligga på den optimistiska sidan bland konjunkturens spåmän.
Men OECD:s danske chefsekonom Jørgen Elmeskov förklarar att den amerikanska ekonomin just nu – i bästa fall – ”rör sig i sidled”. Tillväxten för första kvartalet blir 0,1 procent och under andra kvartalet blir det – för första gången sedan år 2001 – ingen tillväxt alls, är OECD:s prognos.
–Det kan vara allt för tidigt att utropa en recession. Men med en ekonomisk aktivitet som ligger så långt under den potentiella som idag, så minskar trycket i ekonomin snabbt, säger han.
OECD har också reviderat ner utsikterna för EMU-blocket och Japan. Men inte lika mycket. De europeiska exportföretagen klarar sig fortfarande riktigt hyggligt trots att det fortsatta dollarraset gjort att deras konkurrenskraft kläms av en allt starkare euro, noterar OECD.
Prognosen landar i en rekommendation till de ekonomisk- politiskt ansvariga i Washington, Frankfurt och Tokyo som skiljer sig lite från de uttalanden som på senare tid gjorts av ledande företrädare för Internationella Valutafonden (IMF).
När det gäller USA är styrräntesänkningarna i kombination med den beslutade finanspolitiska stimulansen i form av skatteåterbäringar väl motiverade, anser OECD. Däremot pekar utsikterna för tillväxt och inflation – åtminstone ännu – för att det inte behövs i Euroland. Och i Japan finns inte mycket utrymme för stimulanspaket.
IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn har däremot manat alla regeringar som har någorlunda god balans i statsfinanserna att förbereda stimulanspaket för att kunna motverka en skarp global konjunkturnedgång. Det gäller även länder med måttliga budgetunderskott. Och det har lett till höjda ögonbryn på många håll. IMF brukar vanligtvis vara ”budgetbalansens främsta vakthund”.
Men även IMF har varslat om att organisationen kommer att skriva ner sin konjunkturprognos. I ett tal i veckan uttryckte sig Strauss-Kahn i bekymrade ordalag.
–Det är uppenbart att krisen på finansmarknaden nu är allvarligare och mer global än för en vecka sedan. Och det finns en klar risk att den förvärras ytter-ligare. Den nedåtrisk vi tidigare tecknat har blivit verklighet, sa han och spådde att krisen kommer att slå hårt och sprida sig även till utvecklingsländerna.
Samtidigt kan man konstatera att ”halvofficiella” bedömare som OECD och IMF – eller i Sverige Konjunkturinstitutet – knappast gått i spetsen när det gäller att revidera ner prognoserna. Bland mer fristående ekonomer i USA är inte recession eller ej längre den stora frågan. Där handlar istället debatten om vad som händer sen.
Så sent som i januari var det vanligaste scenariot att den amerikanska ekonomin går på tomgång under första halvåret men börjar repa sig under det andra. Men i takt med att finanskrisen blivit allt hetare varnar nu allt fler prognosmakare för en lång och djup lågkonjunktur som kan fortsätta in på år 2009.
