– Om inte exporten hålls uppe så ligger USA riktigt, riktigt illa till. Och risken för en ny dipp i ekonomin är överhängande. Det är till stor del desperation. De står med ryggen mot väggen, säger Petter Lundvik, makroekonom på Handelsbanken.
Han menar att det inte är ett effektivt sätt att komma till rätta med de grundläggande problemen i ekonomin. Utan det är bara ett sätt för de amerikanska politikerna att visa musklerna för väljarna inför kongressvalet den 2 november.
För Kina kommer inte att ändra sin växelkurspolitik och stärka värdet på sin valuta, yuanen, bara för att USA skramlar med sina tullvapen. Kineserna kommer att fortsätta hävda att det finns underliggande orsaker till värdet på valutan och mena att de inte försöker tillskansa sig en orättvis konkurrensfördel.
Att det ser ut som de gör beror på att västvärlden fortsätter köpa kinesiska varor och pumpa in pengar i landet och att kineserna inte använder sitt stigande välstånd till att konsumera västerländskt utan lägger pengarna på hög, påpekar Carl Hammer, chefstrateg för valuta på SEB.
Han ser risker för att det som nu händer istället kan leda till en ny nedgång i ekonomin och på nytt utlösa en finanskris. För mycket lite har gjorts för att rätta till det som låg bakom att krisen bröt ut förra gången.
– Finanskrisen kom till stånd eftersom vi hade globala obalanser, för hög konsumtion i USA och för liten konsumtion i Kina. Kina byggde upp reserver och köpte amerikanska räntor, som hölls väldigt låga och som gav upphov till en husbubbla.
– Nu ser vi återigen att underskotten i USA:s handelsbalans och uppbyggnaden av valutareserver i Kina pekar på att man inte har kommit någonstans med den globala balanseringen, säger Carl Hammer.
Enligt honom är den enda framkomliga väg att försöka nå resultat i internationella förhandlingar och där försöka förmå Kina att gradvis skriva upp värdet på sin valuta, samtidigt som västekonomierna vidtar strukturella förändringar av sina ekonomier.
Men istället finns det mycket som talar för att det kan komma fler åtgärder från USA:s sida. Om det kommer signaler om att den amerikanska tillväxten tappar fart och arbetsmarknaden mattas av så kommer USA ta till fler politiska ingripanden inför kongressvalet.
Beslutet på onsdagen i representanthuset innebär ett godkännande av förslaget att det blir möjligt att lägga en extra skatt på kinesiska importvaror, eftersom Kinas växlingskurs ses som en subvention. För att förslaget ska bli verklighet krävs att också senaten röstar ja. Troligen kommer den omröstningen att dröja till efter kongressvalet. Dessutom måste också president Barack Obama ta ställning till lagförslaget, vilket han ännu inte har gjort.
Kina har reagerat med att hävda att den amerikanska åtgärden strider mot världshandelsorganisationen WTO:s regler.
Men Petter Lundvik anser att USA kommer att vara försiktig så att man inte kan anklagas för brott mot WTO-reglerna. Något fullskaligt handelskrig vill man inte ha, ingen kommer att tjäna på om ett sådant bryter ut. Utan amerikanernas främsta syfte är inrikespolitiskt.
Och han menar att de amerikanska politikerna, och förmodligen också väljarna, bortser från det faktum att kinesiska importvaror stiger i pris. Det är viktigare att USA kan fortsätta ge sken av att man är supermakten som kan diktera villkoren för andra länder.
Samtidigt finns det en ekonomisk sanning i att den amerikanska exportindustrin måste stärkas för att inte den amerikanska ekonomin ska komma in i en ond cirkel där företagen drar ned.
Även Carl Hammer tror att vi får vänja oss vid att synen på frihandel, framför allt från amerikansk sida, kommer att bli mer pragmatisk.
USA kommer att se om sitt eget hus och inte bry sig om att det kan förstärka obalanserna i världsekonomin ytterligare.
– Vi är på väg att få mer protektionistiska inslag i den globala handelspolitiken om det visar sig att arbetsmarknaden i USA inte förbättras under hösten och om den amerikanska tillväxten visar sig svagare än vad de flesta förväntar sig.
– Då kommer vi att få ännu mer av de här förslagen för att få bukt med problemen.
