– Det har allt för mycket handlat om åtgärder för dem som gör karriär med högre utbildning. Det finns ingen som har ansvaret för att se till att jämställdhetspolitiken verkligen drivs igenom, säger Hege Skjeie, som lett den största utredningen om hur det står till med jämställdheten i Norge på flera decennier.

Utredningen ska leda fram till en proposition som ska läggas fram i Stortinget 2013, samma år som det är 100 år sedan de norska kvinnorna fick rösträtt. Den visar att Norge har en av de mest könsuppdelade arbetsmarknaderna i Europa.

Inom bygg- och transportindustrin, samt i hantverk som elektriker och mekaniker är det en nästan total mansdominans. Lika dominerande är kvinnoandelen inom sjuk- och åldringsvården samt förskolorna.

I flera typiska kvinnoyrken har andelen kvinnor dessutom ökat ytterligare från 1996 till 2010. Det gäller sjuksköterskor, handläggare i offentlig sektor, socionomer och ekonomimedarbetare. Kvinnorna har brutit sig in och ökat sin andel i ett fåtal mansdominerade yrken, som medicinska yrken med högre utbildning, arkitekter och civilingenjörer. Men det har inte skett någon motsvarande ökning av män i typiska kvinnoyrken.

Uppdelningen mellan privat och offentlig sektor går också åt fel håll ur ett jämställdhetsperspektiv. Medan hälften av kvinnorna arbetar i offentlig sektor är det bara 20 procent av männen som gör det. 78 procent av de anställda i kommunerna är kvinnor.

• LÄS OCKSÅ: Finansbolag bäst på jämställdhet
• LÄS OCKSÅ: Nytt EU-förslag om kvotering möter massivt motstånd

Den stora offentliga sektorn är samtidigt en förklaring till varför könsuppdelningen på arbetsmarknaden är så stor i Norge.

– Den här rapporten ger oss ett ordentligt underlag för att tillbakavisa påståenden om att Norge har kommit för långt i jämställdhetspolitiken. Vi har kommit allt för kort, på många områden, säger barn- och jämställdhetsministern Inga Marthe Thorkildsen.

Jämställdhetsutredningen har också sett på maktpositionerna på tio olika områden, som försvaret, näringslivet, medier och politik. Den manliga dominansen har minskat på alla de tio områdena jämfört med 2001, men det går inte särskilt fort. Totalt har mansdominansen bland cheferna minskat från 83 procent till 75 procent.

Vi har kommit allt för kort, på många områden.

Inga Marthe Thorkildsen, barn- och jämställdhetsminister.

Politik och kultur är de enda två områden som håller sig inom den spännvidd som ofta sätts som mål för politiken i Norge – att inget av könen ska ha en representation på mindre än 40 procent.

Inom näringslivet omfattar kartläggningen koncernledningen och styrelseordföranden i alla företag med mer än 4000 anställda, respektive vd och styrelseordförande i företag med 400-4000 anställda.

I de största företagen finns det 17 procent kvinnliga chefer, medan andelen bara är 11 procent i företag med 400-4000 anställda.

– Vi har bra sociala förmåner för småbarnsfamiljer, men aktivt jämställdhetsarbete finns det inte mycket av. Vi har på sätt och vis valt de dyra lösningarna, säger Hege Skjeie.

Samtidigt ser hon ingen effekt på könsfördelningen på arbetsmarknaden av pappamånader och att alla barn erbjuds en dagisplats. Det behövs andra sorts åtgärder för det och de måste sättas in tidigare, när ungdomarna gör sitt yrkesval. Därför vill utredningen att det införs ett speciellt jämställdhetsstipendium. En tredjedel av studielånet ska subventioneras för dem som väljer otraditionella yrkesutbildningar. Det gäller för både killar och tjejer.

Enligt den statistiska centralbyrån i Norge går 85 000 av 228 000 gymnasieelever på en utbildning där det ena könet står för mer än 80 procent av eleverna. För att få upp representationen till mer än 20 procent i alla utbildningar skulle 17 000 elever behöva byta inriktning. Det ger samtidigt en uppfattning av hur många jämställdhetsstipendier som skulle behöva delas ut. Kostnaden beräknas bli 100 miljoner kronor och är bara en bråkdel av vad utredningen föreslår bör satsas på jämställdheten.

– Vi har inte undersökt om det är tillräckligt med 30 procents subventionering av studielånet för att få elever att byta studieinriktning, säger Hege Skjeie.

För en enskild elev handlar det om drygt 8 000 kronor per år på gymnasiet och nästan 17 000 kronor per år för högre utbildning.

Dyrast blir det att ändra rätten till föräldraledighet så att män och kvinnor får lika stora rättigheter och att den ges oberoende av yrkesaktivitet. Det skulle kosta nästan 2,8 miljarder norska kronor varje år.

Populära quiz på nliv.se: