Stefan Ingves var en erfaren bekämpare av bankkriser när han i januari 1999 började sitt tunga uppdrag som avdelningschef för penningpolitiska frågor och finansiella system på Internationella valutafonden (IMF). Stefan Ingves fick en nyckelroll under den svenska bankkrisen i början av 1990-talet.
När krisen bröt ut var han chef för finansdepartementets finansavdelning. Sedan blev hans roll mer offentlig när han 1993 utnämndes till chef för Bankstödsnämnden. Efter drygt ett år i spetsen för denna ”bankakut” fick Stefan Ingves efterträda Claes Norgren som vice riksbankchef.
Under sina fem år i Riksbankens ledning fick Ingves flera gånger rycka ut som rådgivare till länder som efterlyste svenska erfarenheter när deras egna banksektorer råkat i kris. Detta hade uppenbarligen noterats i Washington när IMF sökte en ny avdelningschef efter de dramatiska finanskriserna i bland annat Asien och Ryssland 1997-98.
På IMF har Stefan Ingves förmedlat Valutafondens recept för finansiell stabilitet och skötseln av centralbanker till tjogtals företrädare för olika utvecklingsländer. Han har också ansvarat för IMF:s roll i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorister.
Han har ofta liknats vid en ”brandsläckare” redo att ständigt rycka ut i världen. Men för honom har det hellre handlat om att metodiskt bygga upp säkrare finanssektorer för att förebygga nya bränder. Det har mer varit en fråga om att förse länder med beprövade ”muttrar och skruvar” för att bygga stabilare finanssystem, betonade han i en intervju med SvD Näringsliv för några år sedan.
Med sina österbottniska rötter och sitt lugna, ibland lakoniska sätt att uttrycka sig har Stefan Ingves också understrukit vikten att visa respekt gentemot krisdrabbade länder som tvingats söka hjälp och råd hos IMF i Washington.
