Lägre skatter, mindre stat, mer frihet. Stoppa slöseriet!. Ta tillbaka Amerika!.
En skog av plakat skymmer nästan sikten av den jättelika kupolen på kongressbyggnaden Capitol Hill som badar i eftermiddagssolen.
Här på gräsmattan utanför har tusentals tillresta amerikaner samlats för att uttrycka sitt missnöje.
En pojke klädd i en Uncle Sam-hatt bär på en skylt med texten: Jag är 12 år men redan skyldig 45 522 dollar.
Det är den 12 september 2010 och för andra året i rad anordnas Taxpayer March.
Manifestationen är en del av den snabbt växande politiska rörelsen The Tea Party, ett uppror som sprider sig som en kalifornisk gräsbrand över USA.
I veckan chockades det republikanska partiet när den hittills okända Tea Party-kandidaten Christine O’Donell sopade hem primärvalet i delstaten Delaware inför kongressvalen i november.
I fokus för Tea Party-rörelsens missnöje står de skenande underskotten.
– Drivkraften är rädsla mer än något annat. Rädsla för ansvarslösa politiker som håller på att driva USA i bankrutt, säger Dick Armey när jag träffar honom vid lanseringen av en ny bok som han skrivit om rörelsens framväxt.
Armey, en man fran Texas med cowboyhatt, var tidigare högt uppsatt i det republikanska partiet men är nu en av upprorets frontfigurer.
Är rädslan befogad?
Låt oss tröska lite siffror. Den amerikanska statens totala skuld var den sista augusti uppe 13 449 653 miljoner dollar, enligt det amerikanska finansdepartementet.
Eller sisådär 95 000 miljarder kronor. Av det är 8 900 miljarder dollar skuldebrev som ägs av allmänhet, företag och fonder, varav runt hälften i utlandet, framförallt Kina och Japan. Resten är skulder till statens egna försäkringsfonder.
För att få en känsla för hur mycket 13 500 miljarder dollar är kan man konstatera att om man tjänar 1 dollar i sekunden tar det 425 000 år att få ihop pengarna.
Skulden motsvarar 93 procent av USA:s BNP enligt IMF.
Det är bättre än 115 procent som är motsvarande siffra för Grekland.
Men precis som när en bank ska bedöma kreditvärdigheten hos en bolånekund finns det andra sätt att mäta. Som inkomster till exempel. Och där ligger USA sämst till av alla industrialiserade länder, enligt siffror från banken Morgan Stanley.
Statsskulden i förhållande till de årliga intäkterna är 358 procent i USA, mot 312 procent för Grekland.
Statskassans intäkter i USA motsvarade bara knappa 15 procent av BNP i fjol. Men utgifterna är desto högre.
I år väntas underskottet landa på 1 300 miljarder dollar, enligt kongressens budgetkontor, eller hela 9 procent av BNP. Med andra ord: for varje dollar som staten spenderar lånas 40 cent.
De senaste 40 åren har staten gått back med i genomsnitt 3 procent av BNP per år, även i strålande tider.
Och ändå är dagens situation bara förrätten. När de amerikanska 40-talisterna åldras och behöver pengar från sjukvårds- och socialförsäkringssystemen Medicare och Social security kommer kostnaderna att öka lavinartat.
Enligt kongressekonomerna kan statsskulden med nuvarande kurs närma sig 200 procent om 25 år. En tsnunami av utgifter tornar upp sig från 2015 och framåt medan intäkterna inte alls ökar i samma takt.
Hur stort det framtida budgethålet i dessa system blir varierar beroende på hur man räknar, men siffran 100 000 miljarder dollar nämns. Ja, ni läste rätt.
Så vad gör amerikanska politiker? Chockhöjer skatter och skär ned utgifter?
Inte direkt.
Just nu lutar det i stället åt att de enorma skattesänkningarna från Bush-eran som löper ut vid årsskiftet förlängs, till en nätt kostnad av 4 800 miljarder dollar på tio år, inklusive ökande räntor eftersom pengarna måste lånas.
Kraven på fortsatta sänkningar har ökat i takt med Tea Party-rörelsens framgångar. Trots deras kamerala samvete vill de nämligen inte se skattehöjningar, tvärtom.
– Det är utgifterna som måste ner. Mycket av pengarna spenderas på trams, säger Dick Armey.
Exakt hur utgifterna ska sänkas är Tea Party-gänget dock mer diffusa om. Men om siffrorna ska gå ihop är ordet drastiskt en underdrift. Mer om detta i kommande krönikor.
Än så länge förlitar sig USA på världens största kreditkort, tillhörande USA:s finansminister Tim Geithner. Han ska förutom att finansiera kommande underskott låna upp 5 000 miljarder dollar de närmaste tre åren bara för att ersätta gamla skulder.
Och bland långivarna är han mer poppis än någonsin. Räntan på en tvåårig statsobligation är rekordlåga 0,5 procent.
Se där världsekonomins kanske största paradox: Ju sämre USA sköter sina finanser desto lättare har det blivit att hålla skuldcirkusen igång.
Hur länge håller det?
