Under 1970-talet talade man om den “holländska sjukan” eftersom landet led av låg tillväxt, hög sjukfrånvaro och stigande statliga utgifter. I Wassenaar kom fackförbund, arbetsgivare och regering överens om att samarbeta för att avreglera marknader, få ner de sociala utgifterna och öka landets konkurrenskraft. Poldermodellen visade sig vara en framgångsrik väg; under 1980- och 1990-talen utvecklades Nederländerna till en av de rikare nationerna inom EU.
Namnet poldermodellen används även för att tala om den konsensuspolitik som blivit vanlig i nederländsk politik, då landet ofta styrs av flerpartikoalitioner.
Modellen kritiseras ibland för att ha ökat de sociala klyftorna i landet, och ses av vissa vara det som öppnat vägen för dagens populistpartier.
