LÄS MER: "Frankrike kryper närmare avgrunden"

Enligt Mario Monti och François Hollande är detta vad som behövs för att få marknaderna att ge upp sina försök att skjuta land efter land i sank. Varför är hon då så oresonlig?

En förklaring är att Angela Merkels makt och manöverutrymme är grovt överskattat. I grekiska nidteckningar framställs hon gärna som SS-domina på väg att förvandla resten av Europa till ett tyskt protektorat.

LÄS MER: "Partivännerna går emot Merkel"

I själva verket är hon inbunden i ett komplicerat maktspel på hemmaplan, där mäktiga delstater, trilskande koalitionsvänner från bayerska systerpartiet CSU och inte minst författningsdomstolen begränsar hennes inflytande.

– Hör jag ordet författningsdomstol en gång till lämnar jag omedelbart salen, ska IMF-chefen Christine Lagarde nyligen ha varnat, ställföreträdande för alla som irriterat skakar på huvudet åt tyskarnas ständiga invändningar och juridiska förbehåll.

Faktum är att den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe har ett inflytande över politiken som saknar motsvarighet. För närvarande vilar den kommande krisfonden ESM:s öde i händerna på de åtta domarna i röda ämbetsdräkter som i september avgör huruvida fonden strider mot den tyska grundlagen eller inte.

LÄS MER: "Ökad spänning mellan nord och syd i EU"

Blir det tummen ner i september lär marknaderna gå i spinn. Utan Tysklands bidrag på cirka 200 miljarder euro är krisfonden stendöd innan den ens sett dagens ljus.

Politiken och stämningarna i Tyskland är en sak. Men även rent ekonomiskt överstiger förväntningarna på Tyskland förmodligen dess möjligheter. Tyskland är i dag en suverän tillväxtmotor, välsmord och högeffektiv efter åratal av reformer på arbetsmarknaden och i välfärdssystemen som inleddes av Angela Merkels socialdemokratiska föregångare Gerhard Schröder.

Kontrasten till Frankrike är slående. Medan den tyska exportindustrin förra året ökade sin världsmarknadsandel från 15,8 till 16,2 procent föll den i Frankrike från 3,4 till 3,3 procent, en process som för franskt vidkommande har pågått sedan 1990-talet och som förra året resulterade i ett underskott i utrikeshandeln på nästan 70 miljarder euro.

Utvecklingen har gått hand i hand med en krympande industrisektor - med bara 14 procent av BNP inte mer än hälften av den tyska nivån - och allt för få små- och medelstora företag som är ryggraden i den tyska industrin. Detta samtidigt som den offentliga sektorn och statsapparaten har fått växa på tok för snabbt.

Trots detta, Frankrike är långt ifrån ett krisland. På samma sätt som Tyskland varken är Europas mönstergosse eller enda klippan i eurostormen. I själva verket börjar eurokrisen nu slå igenom också i Tyskland, med risk för tydlig uppbromsning när sparpolitiken i Sydeuropa fortsätter att strypa efterfrågan. Framgångarna i Kina till trots, hela 40 procent av den tyska exporten går fortfarande till eurozonen.

LÄS MER: "ANALYS: Slutar EMU i haveri"
LÄS MER: "ANALYS: Därför tar EU hem spelet"