I stället för att lusläsa kvartalsrapporterna för att med hjälp av dem spå framtiden ägnar analytikerna sig åt att tolka vad politiker och tjänstemän i Bryssel och på diverse toppmöten förmedlar.

Börskurserna styrs i dag inte av företagsekonomi utan av makroekonomi. Det betyder mer vad Angela Merkel säger än vad företagsledarna påstår i sina rapportkommentarer. Så fick också Europas börser en skjuts uppåt efter det senaste EU-toppmötet, där man enades om ett sätt att stödja bland andra spanska konkursmässiga banker utan att belasta Spaniens egen balansräkning, som ser nästan lika illa ut.

Det hela påminner om hur det var de första åren under 2000-talet då analytikerna på Wall Street hängde vid dåvarande Fed-chefen Alan Greenspans läppar och reagerade på minsta skiftning i tonfallet. Vid ett tillfälle dök New Yorkbörsen oförklarligt en förmiddag. Det visade sig att Alan Greenspan hade dröjt några sekunder längre än väntat innan han svarade på en fråga som ställdes vid en av de sällsynta presskonferenserna.

Det är det ekonomiska kaoset i eurozonen som styr marknadsvärdet på svenska företag. Vrickat, ja kanske det, men också en illustration till det svenska beroendet av Europamarknaden. 70 procent av våra livsviktiga exportintäkter kommer från Euroland. Industrin gör stora ansträngningar att minska det beroendet för att sprida riskerna. Kina och Östasien är de marknader man hoppas på, men problemet är att också Kinas största exportmarknad är, just det ja, Europa.

I det korta perspektivet kan vi söka hopp i att den svenska industrins viktigaste marknader är Tyskland och Norge, som tillsammans står för omkring 20 procent av svensk export. En rad indikatorer pekar dock på att även Europas kassako, Tyskland får allt svårare att leva upp till de övriga ländernas förväntningar.

Dock finns det positiva tecken, särskilt i Tyskland. Företagens tilltro till det tyska affärsklimatet har ökat ordentligt och den kanske viktigaste indikatorn, arbetslösheten, fortsätter ligga på en låg nivå, under 6 procent, säsongsrensat.

Dock kom häromdagen den europeiska bilindustrins branschorganisation, Acea, med statistiken över försäljningen av tunga lastbilar i Europa under maj. Statistiken visar på en nedgång, jämfört med samma månad förra året, på 14,2 procent. Från årsskiftet har nedgången försäljningen varit 6,8 procent. Prognosen var att försäljningen under det första halvåret skulle öka.

Lastbilsförsäljningen är inte bara av betydelse för svensk export, den är också en konjunkturindikator eftersom den historiskt i princip är parallell med BNP-utvecklingen i en region; Ju mer konsumtion och ju större handelutbyte, desto fler lastbilar behövs. Lastbilstillverkarna var också de som drabbades först och hårdast när rullgardinen drogs ner i början av finanskrisen hösten 2008.

Både Volvo och Scania i Sverige och de övriga tillverkarna i Europa, får man förmoda, har stora förhoppningar på 2012, förhoppningar som redan kommit på skam.