”I praktiken är konsensusuppfattningen om att Grekland kommer att sluta med default troligen för optimistisk. Jag blir allt mer övertygad om att Grekland till slut kommer att lämna euron.”
Det skriver den nobelprisade ekonomen i ett blogginlägg i New York Times.
Paul Krugman konstaterar att även med en skuldrekonstruktion, nedskrivning av skulderna, kommer Greklands kvarstående problem vara omfattande och kräva drastiska besparingar - som i sin tur leder till en djup nedgång - bara för att sluta det primära budgetunderskottet, underskottet exklusive räntor på statsskulden.
Det enda som kan minska kravet på besparingar är något som kan hjälpa ekonomin att expandera, eller åtminstone dämpa nedgången i ekonomin. Men den enda vägen mot ekonomisk expansion är ökad export, något som bara kan uppnås om grekiska kostnader och priser faller kraftigt relativt resten av Europa.
Enligt Paul Krugman visar de aktuella händelserna i Aten att möjligheterna till en intern devalvering starkt begränsade. Då återstår alternativet devalvering - genom att lämna euroområdet.
Han konstaterar att en annonsering om att Grekland avser att lämna euroområdet skulle leda till en katastrofal press mot bankerna. Likaså skulle eventuella antydningar från ECB, om att möjligheten finns, leda till spekulativa attacker mot grekiska banker.
Frågan är därmed omöjlig att diskutera, men det betyder inte att det kan ske, skriver Paul Krugman, som tycker att Greklands situation allt mer liknar Argentina 2001.
Han betonar samtidigt att en grekisk exit från euroområdet inte är ett alternativ till en skuldrekonstruktion, det är vad som sannolikt kommer att krävas utöver en skuldrekonstruktion för att möjliggöra den nödvändiga finansiella justeringen.
”Jag hoppas att man, någonstans djupt nere i källarvalven hos ECB och det grekiska finansdepartementet, börja tänka det otänkbara. För detta fruktansvärda utfall börjar se bättre ut än alternativen”, skriver Paul Krugman.
