LÄS MER: ”Sociala krav på OS-stjärnor”

När det amerikanska basketlandslaget vann den dramatiska finalen i herrarnas basketturnering stod det också klart att USA hade vunnit överlägset flest guld av alla nationer, 46 stycken - och även flest silver och bronsmedaljer. Jänkarna jublade.

Enligt Financial Times sa en av supportrarna, Sherry Bitting, att ”amerikanerna strävar efter att överträffa sig själva, det gäller inte bara inom sportområdet”.

Kineserna var samtidigt, trots sin andraplats i medaljligan, mycket besvikna - i den förra olympiaden skördade ju Kina flest medaljer. Frustrationen går lätt att avläsa från kommentarer och artiklar på nätet. När man läser dem blir det tydligt att det finns en stark koppling mellan ett lands idrottsliga framgångar och den kollektiva självkänslan.

På en nationalistisk webbsajt uttrycks både besvikelse, kampvilja och känslan av att Kina är utsatt för mycken orättvis kritik. Så var det under OS, och så är det alltid, i alla sammanhang: ”Vi har förlorat det som var vårat till de imperialistiska krafterna som försöker hålla tillbaka Kina på alla områden, men vi ska resa oss igen!”

Britterna har å andra sidan all anledning till att vara glada. Deras framgångar under OS överträffade alla förväntningar. Den brittiske premiärministern blev så glad när han såg att landet hamnat på fjärde plats i medaljligan att han utlovade att den stora satsningen som Storbritannien gjorde inför OS 2012 - ett årligt tillskott till elitidrotten på 40 miljoner pund - ska förlängas i minst två år till.

Räknar man även in pengar från de nationella lotterierna kommer summan upp i 125 miljoner pund.

LÄS MER: ”Bissart bråk mellab läskjättarna under OS”

Man kan ifrågasätta om det är ett särskilt klokt beslut. Storbritannien befinner sig i en stark recession och för många britter kan nog de glada minnena från OS hastigt blekna bort när de igen måste möta den ekonomiska verkligheten.

Totalt spenderade värdlandet Storbritannien 9,3 miljarder på OS 2012. Än vet vi hur mycket landet fick tillbaka i form av biljettintäkter med mera. Men man kan räkna med en förlust.

Det finns också andra anledningar till att ifrågasätta hur klokt det är att pumpa in pengar i elitidrotten. Financial Times skriver om fyra olika ekonomiska modeller som försöker förutsäga hur många medaljer ett land kan vinna i ett OS.

En framgångsfaktor är förstås befolkningsmängden. Hur mycket ett litet land än satsar kan det aldrig mäta sig med de stora länderna. Å andra sidan är inte befolkningsmängden den enda faktorn. Det kan man exempelvis se om betraktar nästa värdlands, alltså Brasiliens, medaljskörd. Den stannade på ynka tre guld. Än mer genanta är Indiens resultat: sex medaljer, varav två silver och resten brons.

BNP är viktigt. Det är ingen slump att länder som USA, Kina och Ryssland nästan alltid hamnar i topp, följda av rika länder som Storbritannien, Tyskland och Japan. Fattiga länder har ingen chans.

Men bara pengar räcker inte. Framgångar bygger på tidigare framgångar. I framgångsrika länder finns en struktur för att få fram nya talanger. Man kan se att det i olika länder finns strukturer för att få fram stjärnor inom specifika idrotter. Det förklarar exempelvis lillepluttlandet Litauens ständigt starka basketlandslag.

Att bygga upp en sådan struktur tar lång tid och kräver nästan att det redan finns duktiga idrottare och ledare inom en viss sport.

En annan viktig faktor är att vara värdlandet. Det land som är värd för ett OS presterar nästan alltid bättre än annars. Därför kan man förvänta sig att Brasilien kommer att satsa extra hårt på OS 2016, och vinna fler än tre guld.

Fast viljan att vinna, för den nationella prestigens skull, och att därför sätta på sig spenderbyxorna, är mycket viktigt. Det går inte att komma ifrån. Det finns röster i Kina som menar att det kommunistiska partiet satsar alldeles för mycket pengar på att odla nya talanger. Men de flesta verkar vilja att Kina ska satsa ännu mer.

Segrar på det idrottsliga slagfältet kan kanske spilla över även på andra områden. TT rapporterar att Sydkoreas president Lee Myung-Bak gladdes mycket åt Sydkoreas medaljskörd i OS. Sydkorea slutade femma i medaljligan med 13 guld, åtta silver och sju brons. Han hoppas nu att framgångarna i OS ska leda Sydkorea ut ur den ekonomiska krisen.

– Om vårt folk kämpar med den viljan, tror jag att vi kan komma över krisen, sade presidenten.

LÄS MER: ”Inget guld för OS i London”