Lettlands ekonomi påminner inte så lite om omslaget till Roy Anderssons klassiska bok Lyckad nedfrysning av herr Moro, där en man, herr Moro, ligger infrusen i ett isblock. Vid det lettiska isblocket står IMF-bossen Christine Lagarde, EU-kommissionären Olli Rehn, ECB-direktören Jörg Asmussen och faktiskt vår egen Anders Borg. De är så glada för isblocket har börjat tina. Hur de infrusna letterna mår verkar de inte vara så intresserade av.

Lettland är det land som har genomlidit den svåraste ekonomiska kölden under den rådande krisen. Landets reala BNP sjönk med hela 24,1 procent under åren 2008–2010.

Det är en nedgång som Grekland och Spanien fortfarande har mycket långt kvar till. Det är endast USA, som under 30-talskrisen, har kunnat visa upp en djupare nedgång. Argentina kommer på tredje plats i denna ekonomisk-historiska frysbox, med en real nedgång på knappt 22 procent efter pesokrisen 2001.

Den lettiska ekonomin har visserligen börjat tina, där den växte med hela 5,5 procent i fjol och beräknas ligga i topp inom EU i år med en prognostiserad tillväxt på 2,2 procent. De senaste årens lettiska tillväxt kan synas vara imponerande, om man lyfter den ur sitt sammanhang, den extremt djupa nedgången. Den svenska ekonomin sades ju visa upp tigertakter när den växte med hela 6,2 procent under 2010, men detta var ju i mycket en uppstuds efter raset 2009 och ingen uthållig nivå. Skillnaden mellan Sverige och Lettland är emellertid att vi återhämtade hela nedgången, medan den lettiska ekonomiska aktiviteten fortfarande är mycket nedpressad.

Det som ändå gör det lettiska experimentet så intressant för de gråhyade är att Lettland sägs ha lyckats bota sin ekonomiska ohälsa med den beska medicin, intern devalvering, (sänkningar av de nominella lönenivåerna som alternativ till att devalvera valutan), som har tvångsföreskrivits till de krisande och hjälpsökande euroländerna Grekland, Irland, Portugal och frivilligt ordinerats till de vacklande jättarna Spanien och Italien.

Lettland visar inte bara upp tillväxt utan har nått det ”högsta målet” av alla, då den lettiska staten nu kan låna på marknaden utan att drabbas av den riskdrivna straffränta som de andra har att kämpa med. ”Via Latvia” är vägen!

FLER ANALYSER AV PER LINDVALL:

# Ditt överskottsmål är absurt, Borg!

# Spansk bankräddning blev en luftpastej.

# Moody´s argument är obegripligt.

Men Lettlands ekonomi befinner sig fortfarande i ett depressionstillstånd och förklaringen till de framsteg landet ändå har gjort ligger inte i någon lyckad intern devalvering.

Det senare hävdar i alla fall de båda ekonomerna Mark Weisbrot och Rebecca Ray vid amerikanska Center for Economic and Policy Research i sin rapport Lattvia’s internal devaluation: A success story? De hävdar för det första att den ekonomiska utvecklingen inte har varit någon succé, då ekonomin fortfarande har mycket långt kvar till tidigare nivåer och att de framsteg som ändå har gjorts förklaras inte av någon lyckad intern devalvering utan av andra åtgärder.

En av dessa som författarna lyfter fram är att regeringens åtstramningar under 2010 var väsentligt lägre än vad IMF och EU hade föreskrivit och att en stigande inflation gjorde penningpolitiken expansiv. Den lettiska ekonomins uppstuds har eller inte drivits av en växande export, vilket man skulle kunna förvänta sig av en lyckad intern devalvering.

En annan viktig faktor till att utvecklingen inte blivit än värre har varit det direkta ekonomiska stöd som Lettland har fått under åren 2009–2011 från IMF och EU på motsvarande 25 procent av landets BNP per capita. En tredje mycket viktig faktor är att kostnaderna för landets bankkris har, förutom den lokalt ägda Parex bank, burits av andra, framför allt Swedbank, SEB och även Nordea. Det senare skiljer ut Lettland från exempelvis Irland som tvingades ta hela sin havererade banksektor i knät.

Men det kanske viktigaste måttet på den uteblivna succén är att arbetslösheten fortsätter att vara mycket hög. Officiellt ligger den på runt 15 procent. Det är visserligen en sänkning från toppen på 20 procent vid utgången av 2010. Men denna sänkning förklaras inte så mycket av den lyckade upptiningen av Lettlands ekonomi utan av att uppskattningsvis motsvarande 10 procent av befolkningen har lämnat landet och att många har slutat söka arbetet.

”Försöka göra pengar på en korsfäst loser…jag skäms”, som mannen som dumpar krucifix på en soptipp säger i Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”.