BONN Komplimangerna haglar över ett yrvaket Grekland som vant sig vid att vara Europas paria. Först var Angela Merkel på besök i Aten för att stödja Antonis Samaras reformpolitik. Sedan pläderade IMF-chefen Christine Lagarde för att ge grekerna mer tid för att uppfylla de internationella långivarnas krav.
– Grekland kommer inte att gå bankrutt, försäkrade slutligen Tysklands mäktige finansminister Wolfgang Schäuble, som bara veckor dessförinnan varnat för ett grekiskt ”bottenlöst hål” och fått Greklands president Karolos Papoulias att tugga fradga av ilska.
Mysstämningen som nu vilar över Eurozonen rimmar illa med verkligheten. Grekland har visserligen börjat leverera resultat i sparpolitiken och räntorna på 10-åriga statspapper har fallit från 37 procent i början av året till 17 procent. Men ekonomin är fortfarande i fritt fall. Nästa år väntas bruttonationalprodukten backa med 4 procent medan statsskulden stiger till svindlande 179 procent av BNP. Spanien nedgraderades i förra veckan av Standard&Poor’s till BBB-minus med negativ utsikt medan Moody’s väntas sänka landet till skräpstatus inom kort. Italien har klarat sig bättre. Men Eurozonens tredje största ekonomi är på väg in i en valrörelse som redan nu lägger en kall hand över Mario Montis reformer. Under tiden förhandlar Cypern med trojkan om ett miljardtungt stödpaket som ska vara klart senast i mitten av november.
• LÄS MER: Spanien nära krypa till korsetMysstämningen som nu vilar över Eurozonen rimmar illa med verkligheten.
• LÄS MER: ”Spaniens reformprogram klarar EU:s krav”
Tyskland, slutligen, är fortfarande Europas konjunkturlok. Men signalerna från konjunkturfronten är motsägelsefulla. Optimister tror att det inte blir mer än ett hack i konjunkturen. Andra varnar för att Tyskland inte kommer att kunna undvika att dras med i eurokrisens malström när Italien nästa år krymper med 0,7 procent, Spanien med 1,3 procent och Portugal med 1 procent enligt senaste IMF-prognosen. Dessvärre lär marknaderna bli besvikna även på resultaten från toppmötet nu på torsdag och fredag.
Här är några av orsakerna:
• Dramat i Grekland
Premiärminister Antonis Samaras kämpar förtvivlat för att sy ihop ett sparpaket på 13,5 miljarder euro i år och nästa år. Men allt tyder på att EU:s ultimatum – en uppgörelse senast 18 oktober – är orealistiskt. Särskilt inflammerad är frågan om att införa sexdagars arbetsvecka, sänka avgångsvederlagen vid uppsägningar med 30 procent samt avskedningar i den offentliga sektorn när statsägda företag läggs ner eller privatiseras. Pressas Grekland för hårt riskerar regeringen att spricka. Då blir det nyval och med all sannolikhet den radikala vänsteralliansen Syriza som tar över. Trojkans motpart blir i så fall Alexis Tsipras som vill skrota hela sparpolitiken. EU-ledarna torde föredra att skjuta frågan på framtiden. Grekland får på toppmötet en uppmuntrande klapp på axeln och uppmanas att göra sina läxor. Dessutom ett förskott på 5–6 miljarder euro av de sammanlagt 31,5 miljarder euro som är nästa utbetalning i stödpaketet. Den grekiska statens pengar tar nämligen slut i november.
• Spaniens sicksack-kurs
Alla vet att Spanien behöver hjälp. Men premiärminister Mariano Rajoy vill med alla medel undvika att hamna i samma läge som Grekland, Portugal eller Irland där trojkan dikterar villkoren för finanspolitiken. Avgörande blir lokalvalen i Galicien den 21 oktober, som betraktas som ett referendum över svångremspolitiken. En förlust i Galicien, som är en bastion för Mariano Rajoys borgerliga Partido Popular, skulle vara ett hårt slag mot regeringen. Omvänt innebär en seger för de borgerliga att det blir lättare att ansöka om stöd från den nya permanenta krismekanismen ESM. Detta är i sin tur en förutsättning för att ECB ska stödköpa statspapper i obegränsad omfattning enligt det nya programmet Outright Monetary Transactions, OMT.
• Bankunionen ingen akutmedicin
Tidtabellen för den planerade bankunionen och den gemensamma tillsynsmekanismen SSM lär bli den mest omstridda frågan på toppmötet. Italien och Spanien, som hoppas på direktstöd till de krisande bankerna, pressar på för att kunna starta redan vid årsskiftet. Men Tyskland bromsar och pekar på att ingen kan skapa en tillsynsmekanism med uppdrag att kontrollera 6000 banker inom loppet av några få månader.
4
procent väntas Greklands bruttonationalprodukt backa med nästa år.
På marknaderna torde ingen bli förtvivlad över att toppmötet kanske inte kommer att uppfylla alla förväntningar. Avgörande är att pusselbitarna för eurons långsiktiga överlevnad bit för bit faller på plats – även om det tar längre tid och vägen blir krokigare än vad optimisterna hoppas på. Krisflagg hissas först om Grekland behöver en ny skuldnedskrivning. Eller krisen i Spanien fördjupas. Eller valet i Italien nästa år leder till reformstopp. Eller luften går ur Tyskland.
• LÄS MER: ”IMF varnar för eurokrisen”
• LÄS OCKSÅ: ”Är finansmarknaden för hoppfull”












