Madame Nein säger fortfarande Nej.

Nej, jag har inte lagt mig platt. Nej, vi har inte ändrat vår filosofi och inte våra principer.

Merkels Nein står i märklig kontrast till marknaderna som firar att Tyskland äntligen har gått med på mjukare villkor och snabbare pengar till krisdrabbade Spanien och Italien.

LÄS MER: ”Italiensk professor: Spanien är den verkliga vinnaren”

Vem har rätt? Och vad var det egentligen som hände vid nattmanglingen i Bryssel som slutade först vid fyratiden på morgonen efter 15 timmar av nervkrig?

Den senare frågan är det lätt att besvara. Lika iskallt som Mario Balotelli i torsdags kväll drog iväg två avgörande mål mot tyska landslaget satte Italiens Monti tumskruvarna på Angela Merkel och hotade att stoppa tillväxtpakten. Denna är ett måste för Merkel. Utan den har hon inte en chans i världen att få två tredjedelars majoritet när tyska parlamentet röstar om krismekanismen ESM och finanspakten.

Inte bara i Bryssel utan också på hemmaplan är pressen på Merkel hård. Koalitionspartiet FDP går öppet till attack mot nästan allt vad som kan tänkas leda till att tyska skattepengar pumpas söderut. Redan i dag står Tyskland för 310 miljarder euro i de olika kris- och räddningsfonderna.

Det tyska näringslivet är djupt splittrat. De stora exportföretagen och det mäktiga industriförbundet BDI gör allt för att euron inte ska haverera. Men en stor del av de familjeägda företagen, som står för 60 procent av sysselsättningen i Tyskland, föredrar vad tyskarna kallar ett ”slut med skräck i stället för skräck utan slut”.

I sak går Italien och Spanien segrande ur dusten med Angela Merkel. Men de har inte tvingat henne på knä. Krisdrabbade banker ska i framtiden kunna få pengar direkt från EFSF/ESM men bara efter det att en europeisk bankkontroll vid ECB har tillsatts. Det är inte gjort i en handvändning. Och länder som behöver pengar från krisfonderna måste även framöver acceptera övervakning av trojkan av EU, ECB och IMF.

Frågan är ändå vad Merkels uttalande omedelbart före toppmötet är värt: ”Inget gemensamt ansvar för europeiska skulder så länge jag lever.”

Allt tyder på att det får tas med en nypa salt.