Trots att det är två år sedan investmentbanken Lehman Brothers undergång lever vi fortfarande i kölvattnet av kollapsen. Återhämtningen har varit dramatisk och enligt Bo Lundgren kan man nu två år efteråt helt klart konstatera att det var ett stort misstag att låta banken gå under.
– Det som hände med Lehman var ett stort misstag av den amerikanska administrationen som fick fick svåra och dyra konsekvenser för världsekonomin. Det påverkade ju förtroendet både i reala ekonomin och på finansmarknaderna; räntorna stack snabbt, världshandeln minskade. Lehman som sådan kostade världsekonomin 1000-tals miljarder, säger Bo Lundgren.
Påståendet att det inte fanns något lagligt stöd för att rädda Lehmans Brothers köper Bo Lundgren inte.
– Man har ju försökt försvara sig med att det inte fanns något lagstöd som gjorde att man kunde vidta åtgärder, men med de erfarenheter jag har så finns det inget lagstöd så måste man skaffa sig det, som har skett i USA tidigare också.
Var världsekonomin hade befunnit sig idag utan Lehmans kollaps är såklart svårt att säga, men enligt Bo Lundgren hade vi stått bättre än vad vi gör idag och framförallt undvikit mycket av den dramatik som varit.
– Vi hade ju fortfarande haft problem med förluster och behov av kapitalinjektioner i olika banker, men det hade gått lugnare till, vi hade inte fått en sån djup nedgång i världshandeln, säger han.
Och just nedgången i världshandeln är samtidigt det som drabbat Sverige hårdast.
– På ett år hade vi en BNP-nedgång på 5 procent. Det är i det närmaste en lika stor minskning som vi hade under tre år under 90-talskrisen, säger Bo Lungren.
Enligt honom var det i första hand förtroendekrisen som fick de djupaste konsekvenser. Som exempel nämner han Scania, vars enorma tapp av orderingång till största del berodde på en rädsla hos företag att investera i annat än absolut nödvändiga fall.
Huruvida det går att dra några paralleller från Lehman till Carnegie och HQ bank är Bo Lundgren tveksamt till, men han konstaterar att Riksgäldens övertagande av Carnegie vid den perioden till stor del berodde på det som hänt med Lehman.
– Efter Lehman var Carnegie systemviktigt därför att då hade man sett att man kan förlora pengar på en bank. Carnegie var i samma situation och när det var klart att de inte skulle klara sig hade vi två alternativ. Antingen kunde vi passivt ha sagt ”låt dem likvideras” eller så kunde vi gå in och garantera fordringsägarna. Skälet till att vi gick in var att vi inte ville riskera att de negativa effekterna från Lehman förstärktes i Sverige, säger Bo Lundgren.
Samtidigt var det då; före Lehman hade inte Carnegie varit systemviktigt och idag hade inte Carnegie varit systemviktig.
Även HQ Bank hade i det läget eventuellt kunnat ha ansetts vara systemvikigt.
– Kanske, jag har inte analyserat det. Jag ska inte utesluta det, säger Bo Lundgren.
