Efter att ha blivit försenad flera gånger presenterades på måndagen den rapport på 2 000 sidor som beställts av den isländska riksdagen, alltinget. Rapporten är ett ambitiöst försök att ringa in bankkrisens orsaker – och peka ut de ansvariga.

– Huvudorsaken till kraschen är att bankerna växte så snabbt. Bankernas storlek tjugofaldigades på sju år, sade Yale-akademikern Sigríður Benediktsdóttir, en av de tre utredarna, enligt Islandsbloggen.

Förutom förre statsministern Geir Haarde skuldbeläggs förre finansministern Árni M. Mathiesen och tidigare finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson.

Dessutom anses finansinspektionens chef och tre personer från centralbanken, däribland chefen Davíð Oddsson, ha misskött sina ämbeten.

Dessa sju kan nu bli historiska genom att ställas inför en landsdomstol, en möjlighet som inte har utnyttjats sedan den skapades 1905. En källa nära den isländska regeringen bedömer det som mycket sannolikt att alltinget går vidare med en sådan process.

– Ledaren för den ansvariga alltingskommittén kommer inom kort att kräva att en landsdomstol kallas samman. Parallellt kommer åklagare att väcka åtal mot en del bankchefer eller ledamöter av bankstyrelserna, säger källan till E24.

Eftersom landsdomstolen kan utdöma fängelsestraff kan alltså även politiker och tjänstemän få skaka galler. Åtalen mot de privata bankernas ledningar väcks inte av alltinget utan av en specialåklagare.

Ett problematiskt inslag i banksystemet var att storägare i de tre ledande bankerna - Landsbanki, Kaupthing och Glitnir - hade ”onormalt smidig tillgång till lån i dessa banker”.

Under 2007 och 2008 gick en tredjedel av bankernas utlåning till folk som redan hade större banklån än vad de kunde betala tillbaka. Samtidigt tillät bankerna att aktier i den egna banken användes som säkerhet för köp av nya aktier i samma bank.

Rapporten menar att de isländska makthavarna skulle ha agerat senast 2006 för att helt ha lyckas förhindra kraschen. I februari 2008 varnade centralbanken uttryckligen för att bankerna kunde gå omkull, men Geir Haardes regering förblev passiv.

På centralbanken begicks också fatala misstag som förvärrade kraschens effekter. I mars 2008 hade man förhandlat fram ett lån på 500 miljoner dollar, cirka 3 miljarder svenska kronor, hos Bank for International Settlements i Basel.

Men av någon anledning glömde tjänstemännen att förlänga avtalet och trots desperata försök att få tidsfristen förlängd så förverkades lånefaciliteten i ett läge när landet desperat behövde fylla på sin valutareserv.

En huvudperson i rapporten är förre centralbankschefen Davíð Oddsson som nämns på ungefär var tionde sida i rapporten. Han har fått bemöta kritiken på förhand men har hävdat att två av krisutredarna är jäviga. Han har nu tillfälligt lämnat landet.