Den här veckan har varit den hetaste på Island sedan den ödesdigra krisveckan i oktober 2008. I måndags släpptes den stora parlamentariska rapporten om bankkraschen som skakar hela det isländska etablissemanget, se artikel här.
Två dagar senare fick vulkanen i Eyjafjallajökull sitt andra utbrott vilket nu lamslår hela den europeiska flygtrafiken.
På något sätt är det ändå ironiskt. Den ekonomiska kraschen på Island fick enorma inhemska konsekvenser men väldigt begränsade spridningseffekter i resten av Europa. Oturligt för islänningarna dämpade det andra länders vilja att snabbt komma till undsättning, i tydlig kontrast till det resoluta agerandet i fallet Grekland.
Nu däremot – när de isländska naturkrafterna slår till – så får det kännbara ekonomiska effekter i en hel världsdel. Flygbolagens aktier faller, exportströmmarna stannar upp och ministrar på väg till viktiga möten blir strandsatta.
Islänningarna älskar ju att skämta om sina kriser, läs tidigare reportage här, och i folkhumorn kopplas naturligtvis vulkanutbrottet ihop med den ekonomiska krisen. Bloggaren Thorsteinn Siglaugsson skojar om att vulkanaskan är Islands hämnd på britterna efter deras hårdföra agerande i Icesave-frågan.
”Illvilliga tungor kan nu säga att islänningarna har gått ihop med mörkrets krafter som hämnd för terroristlagstiftningen och Icesave. Nästa budskap från förhandlingsdelegationen borde helt enkelt bli: 'Vill ni ha mer av det här, eller?”, skriver han enligt Islandsbloggen.
Även på den brittiska sidan har det uppstått finansinspirerade vulkanskämt:
– Dear Iceland, we told you to send us CASH, är ett skämt som nu valsar runt i de sociala medierna.
Naturligtvis finns inga direkta kopplingar mellan en bankkrasch 2008 och ett vulkanutbrott ett och ett halvt år senare. Men på ett djupare psykologiskt plan kan det faktiskt finnas det.
Många isländska tyckare, som har försökt förklara kraschen och den våldsamma finansexpansionen som föregick den under 2000-talet, har hämtat förklaringar i det isländska kynnet.
Islänningarna är ett härdat folk som är vana vid att kämpa med elementen och som därför är beredda att ta stora risker. De fiskare som har kommit hem med de största fångsterna är de som har gått ut längst och inte bangat vid en storm.
Att islänningarna är vana vid ”riktiga” katastrofer, som vulkanutbrott och att torsken försvinner, kan också förklara deras stoiska lugn efter den värsta finanskraschen i Europas moderna historia.
Även om det finns en enorm vrede i Reykjavik mot högtflygande ”finansvikingar” och flata politiker så har de flesta öbor tagit krisen med jämnmod. ”Ja, ja man lever ju i alla fall”, tycks de resonera och äldre personer påminner om alla vådliga naturkatastrofer de drabbats av under sin livstid.
När vinden nu för vulkanaskan mot just de länder, Storbritannien, Nederländerna, Sverige, Norge och Danmark, som blockerat IMF:s räddningspaket på grund av Icesave-tvisten, är det nog många islänningar som är lätt skadeglada.
Och kanske kan den aktiva vulkanen i kombination med den svaga isländska kronan bli precis den turistmagnet som många islänningar hoppats på.
