Det var en magnifik pr-kupp. Innan natten hunnit övergå i tidig morgon söndagen den 13 november vaknade invånarna i kåkstäderna Rocinha och näraliggande Vidigal till ljudet av en handfull tunga helikoptrar över hustaken och 20-talet pansarfordon på de backiga och krokiga gatorna.

Utan att avlossa ett skott tog 3 000 poliser och militärer över kontrollen från de narkotikagäng som styrde tidigare. Fotografer och reportrar bevakade tillslaget som noga hade annonserats i förväg. På lördagskvällen i väntan på polisen var det därför kusligt tyst i Rocinha, Rio de Janeiros största favela (brasiliansk kåkstad).

- Alla stannade inomhus. De vanliga helgfesterna blev inte av. Alla väntade på vad som skulle hända härnäst, berättade en av Rocinhas invånare för en Rio-tidning.

Knappt ett halvår senare strosar turister omkring i favelans centrala delar där knarkmaffian regerade under decennier. Där finns numera bankkontor, klädbutiker och Rocinhas eget svar på McDonald's, Mega Lanche's. Turistbussar trängs med lastbilar och militärpolisens fordon längs huvudgatan. Från favelans högsta punkt har besökarna magnifik utsikt ner mot Atlantkusten och över den surrealistiska labyrinten av gränder.

I ett Rio de Janeiro som laddar för två sportevenemang av megaformat – fotbolls-VM 2014 och sommar-OS två år senare – är kriget mot narkotikakartellerna i stans hundratals favelor högprioriterat. I projektet att ”pacificera” kåkstäderna ingår ett stort mått av politisk och polisiär prestige. När Rocinha intogs i november drog staden stora växlar på framgången.

Men nyhetsrapporter och de halvofficiella siffror som går att hitta visar en tung uppförsbacke för Riopolisen. Det sägs att Rio de Janeiro hyser uppskattningsvis 900 favelor. Av dessa uppgavs polis och militär i februari i år ha kontroll över färre än 20. Och när en favela intas av polis så flyttar narkotikahandeln till nästa. Rio de Janeiros högsta säkerhetschef, José Mariano Beltrame, medgav i mitten av april att kriminaliteten i staden Niterói på andra sidan Riobukten har ökat som en effekt av polisens krig mot kriminaliteten i Rio de Janeiro.

Dessutom tycks polisen inte ens ha kontroll över de områden den redan intagit. I början av april sköts polismannen Rodrigo Alves Cavalcante ihjäl i Rocinha. Vid en skottlossning i samma område i mars dog tre personer som misstänks tillhöra Amigos dos amigos, en narkotikaliga vars ledare Antonio Francisco Bonfim Lopes, känd som ”Nem”, greps i fjol i bakluckan på en bil när han försökte fly. Antalet rån rapporteras också ha ökat i år i Rocinha.

Det är en extremt komplex situation som polis, militär och politiker har att hantera inför de båda sportevenemangen, och som förmörkar bilden av det ekonomiskt så framgångsrika Brasilien. Uppgiften underlättas inte av att många av de hundratusentals invånarna i Rios olika favelor litar mer på de drogkarteller som styr där än på polisen, som ständigt dras med anklagelser om korruption och övervåld.

Det vet svenska Hannah Sarnecki allt om. Hon är på väg att doktorera i socialantropologi med en avhandling om att vara ung i en kåkstad i Rio de Janeiro. Hon bodde nio månader i en gängkontrollerad favela i norra Rio de Janeiro, långt från de världsberömda sandstränderna och turistattraktionerna längs Atlantkusten. Hon vill inte uppge exakt vilken för att skydda sina källor, men säger att livet där skiljer sig markant mot det i Rocinha som ligger strax väster om stränderna Ipanema och Copacabana.

- De som ligger längre bort från turistcentrumet ser väldigt annorlunda ut. Arbetslösheten bland män är mycket hög. Många kvinnor drar istället in pengar som hushållerskor i medel- och överklasshem. De går upp klockan fem och åker in till stan och jobbar, eller så bor de hos familjerna i veckorna i ett litet rum, berättar Hannah Sarnecki.

Hon blev vittne till kraftigt våld från polisens sida riktat mot kåkstadens invånare. De lever i händerna på de kriminella gäng som styr området, och som även garanterar ett visst mått av säkerhet och service som el, vatten, gas och mediciner, i utbyte mot tystnad.

- Där jag bodde går polisen in ibland flera gånger i veckan med sina pansarfordon och skjuter, men det får ingen uppmärksamhet. Där finns ett enormt polisförakt. Jag har sett flera gånger hur folk får vapen riktade mot huvudet, berättar Hannah Sarnecki.

Inom Rios olika poliskårer finns dessutom missnöje med låga löner. Inför Riofestivalen i februari då runt en miljon turister dundrar in i staden hotades säkerheten av strejk inom både den militära och civila polismakten.

- Det är en komplicerad relation mellan de som bor i favelorna och gängen som styr. Det är deras regler som gäller. Å ena sidan upplever många det som att de lever under förtryck, å andra sidan ser de polisen som extremt korrupt och våldsam, konstaterar Hannah Sarnecki.

I den uppmärksammade filmen Guds Stad (Cidade de Deus) från 2002 porträtterades det hårda livet i en Riofavela. Att ställen som Rocinha nu, trots en del mord och rån, öppnas upp för turister kan samtidigt hjälpa invånarnas sociala situation. I den betydligt mindre Vila Canoas guidas turister runt i de trånga gränderna, köper drinkar i kåkstadens bar och finansierar även skolan genom avgiften för turen.

Hannah Sarnecki har kontakt med flera personer i kåkstaden där hon bodde. Samtidigt som de skräms av stadens förberedelser för VM och OS, så menar hon att det är nödvändigt för regeringen att agera. Dock inte, poängterar hon, med hjälp av brutala polisära och militära medel.

– Och inte specifikt inför VM och OS. Istället krävs långsiktiga strukturella förändringar. Redan när det blev klart att Rio skulle ha OS så vet jag att ett hotell vid Copacabana där prostituerade höll till revs. Å ena sidan är det bra att försöka göra någonting, men sättet som
man går till väga på är inte lösningen.